Människor som skriver böcker är sällan intellektuella.

Intellektuella är de som talar om böcker andra människor har skrivit.

//Françoise Sagan 

År 2009 firade Björkö 600 år.  

Inte den lilla holmen Björkö som ligger i Mälaren utan min uppväxt ö Björkö Arholma som ligger norr om Norrtälje. 

Hela förra året firades det med aktiviteter där den röda tråden var just Björkö och både fastboende och sommargäster var engagerade i strövtåg på ön, gökottor, teatrar och föreläsningar.

Jag hade dock bara chansen att medverka på två av engagemangen och dessa har för övrigt blivit en tradition för mig. Nämligen Majfirandet på Björkögården och Hembygdsgårdens midsommarfirande. Så här i efterhand när jag kollar i Hembygdsföreningens "loggbok"  över vad som hänt, så finner jag massor av saker jag velat vara med på. Men men... 

Hursomhelst så avslutades firandet med en kväll på Karlberg. Hur många som var på plats vet jag inte, men det var stolar och människor överallt i matsalen. Yngst på plats var lille Aaron som knatade runt och upptäckte omgivningen. Äldst var Sonja som född på ön sett alla förändringar som skett.

Efter en film som visade hur sommaren på 40-talet i ett sommarbarns ögon var, så berättade Sonja ( samt en man också född på ön, men som jag glömt namnet på) hur det vara att leva här ute under resten av året och att det inte alltid var som som Astrid Lindgrens "Bullerbyn". Otroligt intressant!!  

Förutom filmen så bjöds det på musikunderhållning, god mat, kaffe och halvfryst äppelpaj samt ett bildspel av det gångna årets aktiviteter.  Vi trängde ihop oss runt borden, pratade, fikade och lärde känna nya människor.

Jag hamnade i  ett gäng där alla redan var gamla bekanta och då  samtalen mycket handlade om ön, så var det intressant att bara sitta och lyssna.

Det visade sig att en av männen vid bordet var kusin till en av mina gamla klasskamrater, så det var kul :)

På det stora hela var kvällen kanon, det var bara hemresan som inte blev lika trevlig. Kallt som h-e uta och en buss som inte var mycket varmare. 

Ett par bilder från kvällen. Inte världens bästa kvalitet, men ändå :) 

Kvällens bästa bild är denna!!!     

Hamnade i en snödriva i väntan på bussen hem!

I -20 grader studerade jag stjärnorna på en klar himmel och sjöng "Idas sommarvisa" i försök att inte tänka på kylan. 

Det var en underlig känsla att åter vara mitt ute i skogen och bara ha mörker omkring sig.

Ingen vägbelysning eller bilar som körde förbi. Bara jag, snön, kylan och mörk skog. 

Anledningen till mitt besök i skogen berättar jag i morgon, för trots två timmar hemma i min värmande lya så fryser jag fortfarande så jag skakar.

Nu ska jag krypa ner under täcket och försöka få tillbaka lite av värmen! 

Ett nytt år har som sagt startat och även om jag inte ger löften så blir det i alla fall lite förändringar... på bloggen.

Även om jag älskar att skriva så finns det inte alltid tid för detta intresse och inte heller tillräckligt mycket att skriva om.

Jag är en av dessa tråkiga personer (hojta gärna till och rätta mig på den punkten, om jag har fel    ) som det inte händer så mycket hos utan jag lever i min lilla inrutade värld och gör inget speciellt om dagarna som är lönt att uppdatera världen om.

Så även om jag av och till kommer fortsätta att skriva om mitt (tråkiga)liv, mina hjärnspöken och om annat, så kommer det även att hamna annat på bloggen de dagar då jag helt enkelt inte orkar/vill skriva om mig.

Ändringarna som jag pratar om att göra har redan börjat så smått...  

Ett par gånger i veckan kommer "Bubblor" att dyka upp.

Bubblor kommer att vara i form av ett litet ordspråk, en tanke på vägen eller ett citat från någon känd person. 

Nytt är även "Söndagsdikten". 

En dikt från en känd eller okänd poet som jag för stunden gillar, dyker upp på söndagarna. För visst är det så att det finns ett förhållande till poesin som är svår att förklara.

Om någon skulle fråga vilken dikt som jag gillar bäst skulle jag utan att tänka raskt påstå att jag inte kan en enda dikt eller namnet på en enda poet, men det skulle självklart vara en lögn, eftersom dikter är något som hörs ganska ofta. Eller i alla fall så tycker jag att de finns i omgivningen så gott som hela tiden. Och även om jag kanske inte vet namnet på dikten eller vem som skrivit den, så finns den som ett svagt minne i bakhuvudet...  

Den första dikt som jag hörde var en dikt som min morfar totade ihop och som syrran trots tjat, vägrade läsa på en av sina skolavslutningar i grundskolan. Om det är morfars från början eller om han ändrat ett redan färdigt verk från någon större författare, låter jag vara osagt.

Men den jag minns bäst och kan som många andra svenskar utantill är självklart "Tomten" av Viktor Rydberg. 

Under åren har poesin kommit och gått i mitt liv och stundtals har det bara varit poesi böcker som jag läst.    

Har kanske du skrivit en dikt som du vill dela med dig av och som du vill att jag ska lägga ut en söndag? Eller kanske en favoritdikt som du bara älskar?!

Detta är två av de ändringar som sker när nya året börjat.

Håll till godo och kommentera gärna!! 

******************

Det sitter en gosse på trappan
och tittar mot landsvägens slut.
Han sitter och väntar att pappan
från värdshuset ska komma ut.
Och timmarna tickar i väntan,
på kinden det rinner en tår.
Men solen går ned där i gläntan
och kylan tar tag i hans hår

Han reser sig frusen och knackar
på dörren och stiger sen in
och fadern ser sonen, som hackar
av köld, men säger Försvinn!
Jag kommer ju snart, säger pappan,
Jag kommer när flaskan är all !
Och gossen han huttrar på trappan,
för vinden den blåser så kall

Och gubben han skrattar och skålar
i värmen i vännernas famn;
de spelar sin spader och vrålar,
berusat de ankrat sin hamn.
Vad bryr sig den ene om tiden,
vad bryr sig den andre om lån?
För ännu en natt är förliden.
Vad bryr sig en far om sin son?

När värdshuset stänger för natten
är börsen med pengarna slut.
Och fadern han sparkar till katten,
i vrede han söker sig ut.
På trappan står gossen så stilla
– Så lydigt du väntat, min själ!
Men plötsligt han ser att den lilla
i väntan har frusit ihjäl …

Han sätter sig skakad på trappan
och håller sin gosse i famn.
Och titta, nu gråter ju pappan
och utropar Frälsarens namn
Men det är för sent allaredan
och kyrkklockan slår fyra slag
Det hände för nu längesedan
Sånt händer väl aldrig idag ?

//Göran Hansson

I soffan sover katten stenhårt och vaknade inte ens när jag flyttade soffbordet, mindre än metern från katten :) 

Så medan han sover passar jag på att skriva lite innan han kommer på vad jag gör och placerar sin lilla randiga ända på tangentbordet och kräver kel. 

På nyårsafton var Zasso återigen försvunnen! Som jag berättat tidigare har jag en katt som älskar att gömma sig, speciellt när dammsugaren går igång så är han som trollkarlens kanin, puts väck!  

Den 31 december var det dock inte dammsugaren som fick honom att leka kurra gömma, inte heller var det raketernas smällar utanför fönstret utan bara hans egna uppfinningsförmåga. Det dröjde ett tag innan vi (jag och Egbert)  såg att katten vaknat ur sin slummer på soffan och lämnat den. Inte förrän Egbert gjorde ett besök på "damrummet" upptäckte vi att soffan var tom. 

På badkarskanten satt Zasso och var djupt koncentrerad på att med framtassarna fånga de vattendroppar som kom ut den läckande kranen. Han hörde oss inte ens, så upptagen var han. 

Vaknade i morse av att varenda bok var "utdragen" ur hyllan och papperskorgen upp och ned vänd. Papper och garn låg spridda överhela golvet tillsammans med ett 50-tal pocketböcker. Överst i röran satt en mycket belåten katt med en tom tejprulle i käften. 

Mycket kan man säga om Zasso, men jag slipper köpa bollar och annat åt honom eftersom han finner sina egna leksaker! 

Utanför faller snön och hela världen verkar vara förvandlad till ett landskap av is. 

Det är svårt att föreställa sig att det bara är ett par månader till värmen och midsommarafton! 

Vad är Nyårsafton utan Sound of music??

 Även om jag inte han titta på den så spelade den som bakgrundsmusik, medan jag fixade lyan inför det nya året. Julia Andrews är lika mycket nyår för mig som fyrverkeriet vid tolv. 

En annan film som hör nyår till är "Ivanhoe" !

En film som kanske romantiserar 1100-talet och riddartiden, men hjälp så bra den är!  Spelar ingen roll hur många år jag sett den, fortfarande förtrollas jag av den. 

Miljön, historien, kläderna... Finns mycket att gilla.  

Vad jag fortfarande inte förstår är varför Ivanhoe inte valde Rebecca. Visst hon var judinna men...