Direktlänk till inlägg 6 januari 2010
År 2009 firade Björkö 600 år.
Inte den lilla holmen Björkö som ligger i Mälaren utan min uppväxt ö Björkö Arholma som ligger norr om Norrtälje.
Hela förra året firades det med aktiviteter där den röda tråden var just Björkö och både fastboende och sommargäster var engagerade i strövtåg på ön, gökottor, teatrar och föreläsningar.
Jag hade dock bara chansen att medverka på två av engagemangen och dessa har för övrigt blivit en tradition för mig. Nämligen Majfirandet på Björkögården och Hembygdsgårdens midsommarfirande. Så här i efterhand när jag kollar i Hembygdsföreningens "loggbok" över vad som hänt, så finner jag massor av saker jag velat vara med på. Men men...
Hursomhelst så avslutades firandet med en kväll på Karlberg. Hur många som var på plats vet jag inte, men det var stolar och människor överallt i matsalen. Yngst på plats var lille Aaron som knatade runt och upptäckte omgivningen. Äldst var Sonja som född på ön sett alla förändringar som skett.
Efter en film som visade hur sommaren på 40-talet i ett sommarbarns ögon var, så berättade Sonja ( samt en man också född på ön, men som jag glömt namnet på) hur det vara att leva här ute under resten av året och att det inte alltid var som som Astrid Lindgrens "Bullerbyn". Otroligt intressant!!
Förutom filmen så bjöds det på musikunderhållning, god mat, kaffe och halvfryst äppelpaj samt ett bildspel av det gångna årets aktiviteter. Vi trängde ihop oss runt borden, pratade, fikade och lärde känna nya människor.
Jag hamnade i ett gäng där alla redan var gamla bekanta och då samtalen mycket handlade om ön, så var det intressant att bara sitta och lyssna.
Det visade sig att en av männen vid bordet var kusin till en av mina gamla klasskamrater, så det var kul :)
På det stora hela var kvällen kanon, det var bara hemresan som inte blev lika trevlig. Kallt som h-e uta och en buss som inte var mycket varmare.
Ett par bilder från kvällen. Inte världens bästa kvalitet, men ändå :)
Kvällens bästa bild är denna!!!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...