Fredagen den 13:e!

Inget gick fel utan dagen var bara kanon! 

Dagen började med ett mess från Karin: "Jag åker hemifrån nu, är du vaken?"  Jag var inte vaken, vilket även Karin raskt fick veta då jag skickade ett tomt mess tillbaka (av misstag från min sida ska erkännas). Biltvätten var målet för dagens resa med Karin. Utan kaffe i kroppen och nyvaken som en hunvalp som just öppnad ögonen för första gången trevade jag mig ut ur lyan och mötte upp Karin utanför. Tvättandet av hennes bil gick bra och jag blev inte ens överdrivet blöt, kanske berodde mer på tur än på min egna skicklighet :) 

Som tack för hjälpen blev jag bjuden på lunch. Ett ställe där de flesta gästerna är arbetare så jag behövde inte skämmas över att stinka råtta och se ut som en mullvad i skitiga kläder. Vid 16 snåret lämnade jag Karin på Volvo, där hon mött upp Göran för ett eventuellt bilköp. Själv lallade jag hem och hamnade vid äggmåleriet. Och när klockan slog midnatt så var tre ägg klara!!  Är supernöjd!

Bilder på äggen finns att beskåda på:  http://maxe.zoomin.se/index/71642.html

Vid 11 snåret plockades jag upp av Karin. Planen var att hon skulle kolla bil och undrade om jag ville följa med på en tur till Kungsängen. Min första fråga till henne blev: "Var tusan ligger Kungsängen?" . Det visade sig att inte heller Karin hade någon aning om den saken utan hade skrivit ut envägbeskrivning från nätet och eftersom jag satt i passagerarsätet så blev det min uppgift att vara kartläsare...   Den mest förvirrade på planeten ska vara kartläsare! Lycka till säger jag bara!!!! Efter en bra stund och en del skratt blandat med svordomar, såg jag plötsligt IKEA på höger sida och liljeholmens dök upp som ett litet ljus ovanför skallen på mig.

Jag viste var vi var någonstans i landet.

Snacka stolt jag var när jag kunde erkänna att min syrra och svägerska bodde i närheten och inte längre var så totalt vilsen som jag trott.

Vi hittade företaget Karin var på jakt efter och då började dagens höjdpunkt, nämligen provkörningen. Vi hamnade på en motorväg och trots att hastighetsmätaren inte visade så mycket så gick det undan utanför fönstret. Jag stormtrivdes!! 

Rätt färg på bil, underbart bra stereo (basen borde ha gett vibrationer till Norrtälje), fyra hjul och en ratt som fungerade. Även om jag har noll koll på bilar, märken och andra viktiga saker att känna till, så tror jag dock att det var Sveriges vanligaste bil Karin var på jakt efter, nämligen en Volvo v70.

I mitt tycke  hade vi hittat en perfekt bil att köpa då alla mina krav fanns  :) Karin hade dock lite mera krav på bilen och gick runt, kollade på underligheter, ställde frågor och funderade.

Inga papper  blev påskrivna och vi hamnade på IKEA i stället. efter en lunch bestående av tre varmkorvar och en kaffe, så hamnade vi på Outleten i stället och strosade in och ut i affärer. För en fattiglapp som undertecknad hittade jag inte ens något som jag önskade prova, men det var ändå skojigt.

På vägen tillbaka till Norrtan så ringde Karins "gubbe" och berättade att han hade hittat en bil till Karin. Så innan jag dumpades hemma så kollade vi även på den bilen. Silverfärgad, utan stereo men med skinnklädsel... 

Även här gick hon runt och tittade, studerade, ställde frågor till försäljaren och diskuterade med  sin "gubbe" över telefonen.  Det bestämmdes att affären skulle fortsätta dagen därpå och lite uppe i varv hamnade vi hemma hos Karin och en räkmacka.

Lotta plockade upp oss på parkeringen och vi hamnade i kyrkan. Japp! Denna uggla har börjat gå i kyrkan :)

Men det är inte själva prästens upplysningar som jag ser fram mot varannan vecka utan sällskapet och ett intresse som passar mig som handen i handsken. Det är nämligen så att dessa kvällar tidigare inträffat när det varit "Emma vacor" för Karin och jag har då varit barnvakt, men denna termin så är jag barnvaktsledig och kan därför följa med Karin till kyrkan och jag älskar dessa  timmar verkligen. För samtidigt som min kreativitet får utlopp så träffar jag roliga och trevliga människor.

Ett lotteri vid påsktid gör att vi tillverkar lotteripriserna i panikartad hastighet och på kvällens program stod påskägg. Att med försiktiga rörelser trycka pappersservetter på pappersägget var inte passande för mitt humor denna kväll och i stället plockade jag fram hobbyfärgerna och målade mitt ägg, vilket ledde till att jag fick tre beställningar på påskägg och ett par "tavlor".  Hick, vad snabbt det gick. Även en eventuell konstutställning i kyrkan kan vara på tapeten framöver. Planerna fortsätter att planeras. Jag fick även hem ett par ägg som jag ska måla hemma. 

Dagen var kul och annorlunda och en fortsättning lär följa.        

Jag försöker att mucka bråk på nätet, men det går inget bra :)

Japp! Snälla Helena försöker att starta gräl, men för stunden finns det ingen på forumet som vill möta mina ord, så här sitter jag och muttrar för mig själv. 

Kanske ska ta en promenad istället för att bli av med irritationen, å andra sidan lär ju idioten som jag irriterar mig på,  vara kvar på forumet när jag återkommer från snöfallet. 

Ska tänka ett tag till innan jag fattar mitt beslut. 

Annie frågade hur det går med min roman och eftersom hon är nyfiken och jag kan ge lite reklam för mitt projekt så kan jag lika bra blogga om det istället för att svara Annie med ett privat meddelande.

Fick ett förslag för ett par dagar sedan från "Siwan"  som föreslog att jag kunde göra min text starkare genom att skriva i "jag" form i stället som jag under 21 kapitel gjort, skrivit i tredjeform.

Så jag började ändra ett kapitel och eftersom den (i mitt tycke) blev bättre, så fortsätter jag. Men det är jobbigt eftersom "jag" blir starkare och jobbigare att skriva. Jag pratar inte längre om någon annans liv utan om mitt eget liv och det blir mer som min egen historia...  Även om MYCKET är påhittat så blir den på något sätt ändå mer privat. Jag kommer dock inte att lägga upp ändringarna på "Kap1" förrän jag ändrat ca halva texten.

Stundtals funderar jag på vad jag gett mig in på och varför jag fortsätter. Hur i helskotta kan jag tro att jag kan skriva och varför skulle någon läsa det som jag skrivit för?? Snacka slösa andras tid genom att be de läsa mina underliga tankar.

 Men på något sätt så försvinner de dåliga tankarna när jag läser trevliheter om min roman i min e-mail.  

 ***********************''

Ger nu ett litet smakprov på början av boken och den ändrade delen:

Borttappat liv

"Panik! Ren och skär panik. Det fanns inga andra ord än dessa för känslan som jag kände.

Jag fattade inte varför jag var där och än mindre vad det varit som fått mig att hamna just där. Det som för en månad sedan hade verkat som en bra idé, kanske i själva verket varit ett av mitt livs största misstag.  När jag nu stod mitt i verkligheten var detta det sista stället i världen, jag ville vara på.
Men om jag vände på klacken och lämnade rummet skulle de pengar jag betalat vara förlorade.
I stället böjde jag nacken bakåt och formade läpparna till ord som bara jag självs kunde höra.
En bön om styrka och mod att överleva den prövning som jag stod inför.
En kort stund kom funderingen på hur jag i andras ögon såg ut med de blå ögonen var hårt ihop pressade, det osminkade ansiktet var vaxblekt och hela mitt kroppsspråk som borde ha skrikit avståndstagande.

Jag ville inte, men tvingade mig själv. Jag var så otroligt feg, men om jag inte skulle våga detta steg så hade de senaste åren varit bortkastade år.
Jag var starkare än jag någonsin varit och eftersom jag inte kan förändra det förflutna så måste jag lära mig att leva med händelserna."

Vad händer om en idiot (dvs undertecknad)  lägger en skärbräda i plast på en varm kokplatta? Jo den stackars skärbrädan förvandlas till något som kan liknas vid vältuggat segt tuggummi. Men eftersom jag behöver en ny hobbie så har jag troligen hittat den eftersom jag lite för ofta begått det misstaget med varm platta och plast. Men det är mycket skojigt (eller inte) att skrubba bort plasten från plattan för att inte snacka om den stackars stekpannan som dessutom av någon underlig anledning hamnade mitt på skärbrädan när den ändrade form och...  (hmmm) fasthet. 

jag vill snarat möjligen ha en skärbräda i trä som inte smälter och en mamma som slutar fråga varför jag helatiden måste införskaffa nya skärbrädor.  Dessutom fick jag ju bevis på att batterierna i brandvarnan inte är slut :)   

  

Nu går det inte längre att ignorera förkylningen och det är lika bra att erkänna att näsan faktiskt rinner och att lungorna fått ett underligt pipljud.

Så nu är det bara att placera hushållsrullen på bordet och leta fram astmasprejen som jag inte använt sedan förra förkylningen. 

Fick i går ett tips på hur jag ska kunna förbättra "Borttappat liv" och efter att funderat på idén hela natten satt jag mig vid datorn för att genomföra ändringarna. Allt gick som planerat i två timmar och jag kom riktigt långt, när jag av misstag tryckte på fel tangent och texten återfick sin ursprungliga text.

Alla ändringar försvann! 

Helena muttrade ett par oskrivbara svordomar och började om.
Allt gick superbra i ytterligare någon timme tills hon begår samma misstag igen.
I bland är jag så trött på att vara Helena. 
I stället för att bara svära lite fint så kom jag på att jag kan kopiera sidorna jag ska ändra och göra ändringarna på Word i stället och sedan klistra in skiten där de ska vara.

Då hittade jag nästa "roliga" sak. Min roman har blivit underlig...  Okej, mer underlig än den redan var om man säger så.

Mitt i texten på alla sidor från och med kapitel 3 så täcks texten av en vit ruta och går således inte att läsa...  Suck!!! 

Helena är inte på humör för dessa problem.

Ska sätta mig i ett hörn, skruva upp volymen på stereon så jag bara hör Nickelback och inget annat ljud och därefter ska jag lägga pannan i djupa veck och fundera.   

La ut en fråga på forumet på Kapitel1 och hoppades på hjälp. Frågan var enkel och löd: 

Skulle denna text locka er att läsa vidare???

"Tänk dig att livet är svart! Det finns inga ljusglimtar och dagarna går utan att framtiden verkar tillhöra dig.
Du är inget, du kan inget och du vågar inget. Du mår dåligt både psykiskt och fysiskt, hoppet har helt övergivit dig…
Plötsligt dyker en annons upp.
En kurs på en skola som inte utlovar några mirakel, men som är beredd att ge dig en chans att bli någon, en chans för dig att våga ta plats…
”Livsstils kurs- för dig med övervikt” "

En i mitt tycke lätt fråga att besvara. Det räcker med ett "ja" eller ett "nej". Mer utförligt svar kräver jag inte. Efter närmare 1/2 timmes väntad dök detta upp från K.Spitz:

"Absolut!
Jag älskar ironi.
Lever av den."

 ...jag älskar ironi???  Vad menar han/hon/den/det???  Vad är det som uppfattas som ironiska i min text???  Jag bara undrade om texten lockade till fortsatt läsning? Å andra sidan, varför bryr jag mig om att ställa frågan på forumet för?? De senaste dagarna har jag totalt försvunnit. Ingen ser mig och ingen hör mig. Jag ställer frågor som ingen svarar på, jag svarar på frågor som ingen ens bryr sig om att tacka för att jag svarat på. Ser rek till alla andras böcker, men inte min egen titel någonstans på deras listor. Jag är på väg att bli osynlig, genomskinlig och känner mig på "Kap1" lika uppskattad som cigarettrök hos en allergiker.  Ska nu ta helgledigt från "Kapitel1" och begrava mig i soffan framför en bra film. Trevlig helg på er alla!

"Nu slutar jag jobba, så stå utanför din port om 5 minuter" meddelade min mor via telefonen när klockan var runt 14.

"Öhhhh..." svarade jag mycket förvirrat och visade därmed att jag mycket väl viste varför mamma ville att jag skulle möta henne... eller inte!

"Mikael sitter på bussen och är snart i Norrtälje" fortsatte min mor, som om den ledtråden skulle säga mig något... 

Min hjärna jobbade på högvarv i försök att haja vad det var meningen att jag skulle någonstans med min mor och med Mikael. Mig veterligen var det en vanlig torsdag, vilket betyder glo på dataskärmen och leka med hemsidan vilket även min klädsel visade att jag planerat, myskläder och raggsockor. Dvs tvättdag i morgon och inte en kotte som kan se hur jag är klädd.

När ytterligare ett ointelligent "Öhhhhh..." hördes från mig så berättade min mor att mina bröder hade fyllt år (DET visste jag) och eftersom Mattias är på besök i Sverige (DET visste jag inte)så bestämdes det förra veckan att vi skulle fira små druttarna i dag (Bestämde vi ????????)  

Mamma gav mig i allafall en timme för att leta kläder (rena) och avsluta allt jag pysslade med innan hon körde upp framför huset och plockade upp mig, som fortfarande kände mig ganska förvirrad.

Det visade sig att Mikael inte alls satt på bussen utan stod och väntade på bussen så lunch/middagen sköts fram till 16.00 istället för 15 som planen varit från början. Det berodde inte bara på bussen utan även på att Drutt nummer 2, Mattias plötsligt bestämt sig för att klippa sig så han ringde från frisörstolen och gjorde min mor på ännu bättre humör genom att även han ville skjuta fram firandet.

 Efter många om och men så var alla på plats (tre kottar och en förvirrad höna) och nästa problem tog sin början?

"Var ska vi äta frågade?" hönan (jag) varav två av kottarna svarade "Jag har ingen aning".  Den tredje kotten svarade ni bestämmer var vi ska äta, bara det inte är kina mat. De två tvillingkottarna enades i allafall för att äta pizza.

"Jippie! Kebab... igen" mummlade hönan tyst för sig själv och försökte sig på ett glatt leende som inte alls skulle visa att hon totalt tröttnat på kebab och sallader. 

Maten var i allafall ätbar och sällskapet kul. Mikael berättade att jag inspirerat honom till att börja skriva ( kul att kunna hjälpa till) så även han håller på med den text som kanske ska hamna på "Kapitel 1" så småningom.

Nu sitter jag åter på min plats i soffan framför skärmen, klädd i myskläder och raggsockor. Mätt på gränsen till medvetslös och tvillingkottarna är någon annanstans och roar sig själva. Men det var kul att se Matte.

Har inte träffat honom sedan i höstas, innan han drog till Norge.  

10 pers har hittills varit inne på min hemsida, men bara en (Tack Nina) har skrivit i gästboken, så vilka andra som hälsat på har jag ingen aning om. Vore skoj att veta vilka som är inne och vad de tycker.

Hemsidan är lång i från klar så jag funderar hela tiden på vad mer jag kan lägga upp. men det löser sig nog :)