Regn, värme, fallande flingor, blåst och pölar.
Blött som sjutton och jag tror jag lyckades kliva i varenda vattenpöl på vägen hem från jobbet o jag kunde vrida ur strumporna när jag väl kom hem. Dyngsur in till underkläderna :-)
Tvekande länge innan jag ändå bytte om och gick ut på promenad. Kom utanför porten och insåg att det blåste mer än jag trodde och gick in igen... Men bara för att hoppa i termobyxorna.
Väl ute i porten igen träffade jag grannen och efter lite prat så fick jag sällskap på promenaden av Rolf och Gösta.
Att gå med två hundar har jag gjort tidigare dock inte med dessa gubbar och det blev ett litet äventyr :-D
Två starka hundar som dels är ovan vid mig och även unga och fylla av liv. Att det även är mycket vatten, halka och dåliga sulor på skorna gjorde att jag bitvis befann mig i diket, stundtals springande genom vattenpöl och även stående uppe på en snöhög i väntan på att tant med hund skulle passera på vägen så jag och gubbarna kunde gå.
Med Skipper och Totte var det annorlunda.
De hundarna var mina egna och de kände jag. Jag viste vad de tänkte och kunde deras ageranden. Med Gösta och Rolf känner jag inte tillräckligt väl för att låta dem hälsa på folk och fä vilket gjorde att jag gick omvägar, fladdrade stundtals efter i koppler som en liten vante och i början av promenaden även pep små förtvivlade "vänta, stanna, lugn och hjälp" medan färden gick genom vattenpölar och över diken. Hade fullt sjå att hänga med i deras fart och var livrädd att återvända hem utan hundar.

Aldrig har 2 km känts så långt, men jag kom tillbaka med båda hundarna i koppel och mycket svettiga än jag trodde jag skulle bli efter en hundpromenad. :-)
Inte förrän jag kommit hem och varvat ner så kände jag att handen nog inte riktigt var redo för dragkampen med hundarna, men jag ska göra om det... :-)

Nu en stark tablett, en säng och sömn. I morgon är det mitt i veckan igen och ytterligare en arbetsdag.

Förra året var jag på 80-tals kryssning med Göteborgsvännerna och "Sis".
Ett dygn (eller något) med härlig stämning, underbar musik där alla låtar var välbekanta och väldigt trevligt sällskap.
I juni är det åter en 80-tals kryssning och viljan att hänga med är stark som sjutton!

För dagen är jag stark. Vill så mycket, försöker kämpa på och väntar på att orken ska ta slut.
Allt vill jag göra nu och direkt...

Känns som handen i princip är hel och för stunden helt läkt.
Var några veckor sedan som jag tog starkare än Alvedon och även det pillret har jag sluppit i alltför stor dos den senaste veckan. Men såfort kylan eller regnet kommer så gissar jag att även värken kommer tillbaka med stora och ljudliga kliv, men fram till dess så ska jag försöka leva som innan benbrottet.
I går rev jag 1 kg morötter utan minsta lilla smärta och inte heller virkandet har lidit av handen så det dag har jag kollat massa serier och virkat på mammas kofta.

I dag blev det inte många knop.
Soffan, kattmys och försökt sticka men det var så tråkig stickning att jag gav upp i tid för tvättstugan.
Medan tvättmaskinerna snurrade så halkade jag ut i naturen.
Små flingor föll, varm vind och stora djupa pölar, men det var skönt att komma ut och röra på sig.

Fredag och arbetsveckan är slut.
Denna vecka har gått fort om jag jämför med veckan innan som pågick i evigheter.
I måndags besökte jag ett ställe som jag aldrig tidigare satt min fot på och det var både skrämmande och oroligt men jag blev en erfarenhet rikare :-)

Nu sitter jag i soffan med Revaxör i örat för att få bort det irriterande locket men följden blev att jag är stendöv för stunden. Varför sker sånt bara på fredagarna?
Bredvid mig ligger Zasso och ser lagom uttråkad ut. :-)

Sitter nu på bussen hem efter ett 4:e möte med min läkare. Varje träff blir lättare och lättare och jag börjar kunna ringa in problemet och även börjat kunna utesluta vad som är skräck, problem och ryck på axlarna.
Att kunna erkänna att jag har problem och inte bara undviker för att jag är fattig och hellre lägger pengarna på annat är ett stort steg och så jäklans tufft att ta just det första steget. Att jag som även lider av livlig fantasi ska bli av med en skräck/fobi som fått fria tyglar under mååååånga år är kanske ännu svårare eftersom jag tror mig veta vad som väntar och sedan kryddar det med extra obehag och smärta i fantasin.
Men jag har erkänt mina brister och jag jobbar just nu järnet med dem.
Målet är att slippa skräcken, undvika att vända i väntrummet eller ha impulserna under kontroll och INTE hugga sköterskan i handen...
?

I bland bjuds det på godsaker på jobbet och idag var det en av dessa dagar. Företaget där jag jobbar firar 100 år i år och i dag började firandet.

I morgon är det dags för ytterligare en tripp till Danderyd, men det känns okej.

kvällspromenad i mörkret igen.
I kväll var det dock tidigare än vanligt och fler skuggfigurer som rörde sig.