Sovmorgon med besked, jag tror att frukosten intogs närmare 10.30 och det tillhör inte vanligheterna :-)
Blev en stilla dag i lyan, fixade lite och gick sedan ner till lokalen, sydde samman en duk och gick sedan runt och flyttade saker utan plan.
Blev ett litet och kort besök hos fader, som vilade under hela besöket. Hem, äta, packa matlådor och nu sitter jag åter i soffan och väntar på John Blund.
I morgon åter upp i ottan och se vad som hänt på jobbet under min frånvaro. Mår bättre och hjärnan är lugnare. Behövde verkligen denna vecka hemma...

#blogg100

Tar det lugnt och gör i stortsett inget. Spelar spel på mobilen, myser med randigt monster och rullar tummarna.
Kom på i går kväll att jag inte haft yrsel på hela dagen och inte heller i dag har skallen snurrat. Från att ha känt av det någon gång i timmen under ett par veckors tid till inget snurr överhuvudtaget, känns så skönt. Härom veckan höll jag på att trilla nedför trappan på jobbet när det inte bara snurrade utan även blev svart en stund... Tror att det varit smart att vara hemma dessa dagar och i princip gjort Nada!

Varit i lokalen och stirrat medan andra arbetat. Har provsitta nya sofforna och varit smakråd medan de vita väggarna dekorerats med färger :-)
Det har verkligen varit kul att vara med under omvandlingen av den f.d fritidsgården och nu är det typ bara lite städning kvar innan festerna kan börja.
Redan är ett par dagar bokade för kalas och i dag tog jag emot en bokning via den nya mobilnummeret. Spännande!! :-)

Lite före och efterbilder på lokalen.
Övre delen av bild är före renoveringen och den undre är med möbler på plats...

#blogg100

Tar det lugnt, hasar fram och lyfter inget tyngre än kaffekoppen och mobilen.
Blir hemma även i morgon och fortsätter att ta det lugnt. Inga hastiga rörelser och försöker att stilla hjärnan så ingen oro gror.

Var i lokalen och tittade när de andra slet som små illrar. Att sitta i en soffa och stirra är inte riktigt min smak av jobb, men agera smakråd funkar och även att hasa runt med en duk i taget i handen :-)
Fortfarande värk i musklerna men inte lika illa som häromdagen, så jag tar morgondagen och helgen på mig att bli riktigt okej.

Började på ett långt inlägg om en teori som snurrat i hjärnan länge.

Men vissa händelser har gjort att jag fått börja om med inlägget tre gånger, så ddet är så att säga fortfarande i planeringsstadiet :)

I går började jag skriva om kopplingen mellan ADHD, GBP och utbrändhet, men något hände och det blev bortglömt. Men det finns faktiskt något som alla dessa saker har gemensamt :)
I går så drogs jag bort från datorn utan att hinna skriva klart och istället för att spara inlägget så stängde jag bara av datorn. Inte det smartaste, men jag blev aningens stressad. 

I dag började jag igen och när telefonen ringde så hoppade jag så högt att jag samtidigt tryckte på en knapp så skärmen blev svart... jag och datorer har inget bra samarbete!

Andra gången jag skulle spara så fanns ingen uppkoppling och allt jag skrivit försvann igen utan att vara sparat någonstans, jag vet! Vissa lär av misstagen, jag tillhör dock inte den skaran. 

Bara ta ett djupt andetag och börja om igen.  

Nyss när jag skulle spara så tryckte jag åter på helt fel knapp och gissa vad som hände? 

Snabb sammanfattning så kommer det rätta inlägget senare, när jag åter skrivit det och mellan varven sparat det. 
Fram till dess så tar jag lite mat och ni kan ju fundera på om det verkligen kan finnas samband mellan ADHD, utbrändhet och magoperation. :)
Det finns  en röd tråd, men hur synlig den är vete tusan...

Fortsättning följer!  

Hur förklarar man för någon som aldrig varit där, vad utbrändhet är? 

Kanske går det inte ens att med få ord beskriva känslan när "väggen" är där och allt tar stopp...
När mina svaga: "Jag orkar inte i dag". Möts av "Det kan väll inte vara så jobbigt", "jag tycker att du alltid är så trött", "Men vi tycker att det skulle vara trevligt att se dig"  eller "Jag är också trött men jag går ändå, för jag har lovat..." 

Hur förklarar man en trötthet som man kan sova sig pigg ifrån? 

Det handlar inte om att inte vija, utan att vilja för mycket.

Att vilja kunna hålla 10 bollar i luften, ha koncentartionen på topp, full kontroll över alla bollar och kraften i armarna finns att skicka bollarna högt upp. 
En efter en försvinner bollarna och tillslut har man en boll kvar i luften men kraften i armarna är slut och att fortsätta skicka upp den sista bollen blir allt jobbigare... Musklerna darrar, svetten börjar pärla i pannan och man börjar även fundera på vart övriga bollar tagit vägen och koncentrationen på den sista bollen är inte riktigt lika stor som den var på de tio i början.

Känns som om hela kroppen drabbats av en lättare träningsvärk och då menar jag inte värken man får efter att ha gjort något och man är stolt över smärtan och ser den som att man gjort något positivt. Min träningsvärk är inte stark och inte heller i en specifik muskel, utan diffus och i varje muskel. Fötterna tunga som bly och hjärnan trött och långsam.
Många påstår att helgen i lokalen är orsaken. Själv tror jag att det är oro och för många bollar i luften under en längre tid och att helgen bara var droppen som fick bägaren att rinna över. Upptagen varje helg senaste månaderna, ingen tid att samla kraft i ensamhet, en far som åkte fram och tillbaka mellan sjukhus och hemmet, oro för att läkare när som på dygnet ska ringa och snabbt be mig att infinna mig, trevligt stress att fixa lokalen med vänner och vetskapen/känslan av att alla inte är lika positiva till förändringarna som andra är, skitsnacket som cirkelerar, glädjen att väljas till lokalansvarig och plötsligt inse att det innebär att prata i telefon...
Och nu senast löftet om att jag skulle slippa praktikant, men plötsligt har en efter mig som en svans och mina rutiner ändras åter. Spelar ingen roll hur trevlig, duktig eller tyst hon är, hon rubbar mina dagar, mina rutiner och jag är inte längre ensam. Även reglerna för vad som gäller ändras beroende på vilken dag man ställer frågan och inte en jäkel bryr sig...

Det positiva är att jag i morse inte diskuterade med mig själv om jag skulle gå hem eller inte. Jag bara ringde in sjukdom, skrev lista på vad som skulle göras och gick sedan ut genom dörren. En vanlig dag hade jag varit ensam med allt ansvar och således gjort mitt jobb och sedan gått hem.
I dag sket jag fullständigt i vad som hände och skedde...

Sov några timmar på soffan och hjärnan blev mindre trött, men kommer att vara hemma i morgon med.
Önskar ha en dag i eget tysta sällskap och fundera.

#blogg100

Börjar ana slutet på lokalen.
Väggarna klara, golvet glänser som ett balsalsgolv och i kväll så har vi burit runt på möbler och placerat ut.
Det kommer att bli bättre än jag trodde. Det känns bra i allafall.
Även bokningarna börjar rulla in och det är nervöst. Jag är nybliven lokalansvarig och har numera hand om uthyrningen och det passar ju mig som handen i handsken...
Okej, inte riktigt utan det känns snarare oroligt med skräckslagen förtjusning.
Tankar som allt som kan gå fel, dubbelbokningar, felanmälningar, saker som går sönder och självklart frågan... När öppnar lokalen?
Men det brukar lösa sig :-)
Till en början så är det att få lokalen klar.

Även utanför, i det verkliga livet så rör det på sig och jag kanske en dag hinner sätta mig ner vid bordet hemma och skriva ett långt inlägg utan att somna av trötthet eller uttråkning...

Lokalen börjar arta sig och alla som sliter imponerar verkligen på mig. Trots värk i kroppar och arbeten vid sidan om lokalen så jobbas det stenhårt och varje gång jag kommer dit så syns stora förändringar.
Från ungdomslokal till fin uthyrningslokal och jag tror att alla i området kommer att uppskatta förändringen.

Med väggarna klara, allt snickeri målat och alla lister färdigt var det i dag dags för golvvård. Efter mycket besvär under veckan så hittade vi tillslut en maskin och tillräckligt m polisch för de utrymmen som är målade.
Kontakter, tur och vänliga människor samt självklart min bästa granne K som ringt runt, fixat och slitit för att få resultat gjorde att vi fick tag på Polish. Vi trodde inte att det skulle vara såååå svårt att få tag på det som det visade sig vara :-)
Jag har för längesedan gått en golvvårdsutbildning och i teorin så viste jag hur man gör, men i praktiken så behövs det träning. Speciellt maskinkörning...

Bilden över visar monstret vi använde och som i mina händer är ett mordvapen :-)
Efter lite funderande så hittade jag startknappen och när även gasen hittades så blev jag farlig!
Maskinen försvann över golvet, jag fladdrade med som en liten vante m ett hårt grepp om gasen och Maritta ilade över rummet jagad av maskinen, samtidigt som hon upprepande gånger gav rådet att jag skulle släppa gasen... När jag väl släppte stannade monstret stilla, jag rasade ihop i en apskrattande hög på golvet och hade svårt att ta mig samman. Trots mitt första misslyckade försök att skura golvet, så gavs jag ett nytt försök, långt från väggar och människor. På slutat så gick det riktigt bra och jag är stolt över att ingen avled under dagen :-)

Nu är alla lager polisch lagt och golvet har gått igenom en förvånansvärd förvandling och det är svårt att tro det är samma golv som irriterat oss under lång tid.
I morgon är det fix av en liten bit golv som i dag var möblerad och sedan är det inte långt kvar till "återinvigningen". Alla som jobbat har gjort det hårt och gjort ett otroligt bra jobb!


#blogg100