Snurrar för stunden i min skivspelare...

I dag har jag haft en riktigt seg dag. I princip bara legat på soffan och käkat pralliner men i mitt fall blev det "Polly". 

Blev en promenad i allafall i skymningen, kände att jag efter min frossardag behövde bli av med lite av godiset :) Men slingan som i vanliga fall brukar ta timmen att gå, tog närmare 1 1/2 i dag. Jag vet inte om det var underlaget eller min kropp som gjorde att det tog längre tid. Tyckte inte att jag gick så mycket långsammare, trots halkandet i vattenpölar... 

Min kropp är inställd på 8 timmars sömn. Jag sover varken mer eller mindre och vaknar automatiskt efter 8 timmar... I natt sov jag 10 timmar och har som sagt varit seg hela dagen. Bara det att jag satt på golvet i köket i en kvart innan rummet ville sluta snurra i förmiddags, säger mig att något inte är 100% i min kropp.

Vi får se vad som händer under veckan, men jag hoppas inte att halsen bråkar ännu mer med mig och att näsan slutar att rinna. Har mycket inbokat, så sjukdom finns det inte tid för denna vecka. 
Ska ha ett möte med chefen på torsdag och då kommer kommande år att planeras... Kurser jag vill gå, jobb jag vill söka... Ja helt enkelt hur jag vill ha det. Det enda jag vet är att mycket kommer att ske på jobbet och nya renoveringar gör att min kropp kommer att ta stryk som h-e om jag fortsätter som jag gör.
Jag var frisk för 2 år sedan men för varje månad som går bryts jag ner allt mer. Värken blir värre och orken allt sämre och innan jag vet om det verkligen bara är bristen på muskler i rygg och nacke som får mig att må skit, så är lokalvårdare inget framtidsyrke för mig. Nya mattor kommer troligen att kräva att jag dammsuger flera kontorslandskap om dagen och för dagen räcker det med dammsugning två mattor i veckan och jag mår som ett förlist skepp i timmar efter att sladden är urdragen... Med värken försvinner mitt glada humör och jag är i slutet av dagen inte samma glada tjej som jag var när jag började på morgonen.
Problemet är bara vad jag vill göra. Jag har ingen aning om vad jag vill jobba med när jag kommer ut i verkligheten...  
Mycket att fundera över, med andra ord.    

Har suttit i ca dygnet ute på landet och sorterat lådor. 
Rensat bland böcker och annat skit som jag lämnade kvar när jag flyttade och som nu mamma vill bli av med. 90 % av allt som stod i förrådet var mitt skräp :) 
Så med hjälp av lillebror Henry har jag börjat få lite ordning på allt. Mycket att kasta, en del att sälja och lite att ta med till lyan. Har dock funderingar på att slå ut väggen mellan grannens lägenhet och min, för jag lär inte få plats med allt inne hos mig :)  
Även om många saknade böcker kommit tillrätta så är det en del saker som jag saknar...  
Men troligen blir det ytterligare en utflykt nästa helg och gräva vidare bland bråten :D
Det jobbigaste var att undvika att lyfta lådorna. Vågade inte det pga ryggen, men känner att jag inte lyckades helt och det värker en aning i svanskotan...  

  

Det första som slog mig när jag i går klev av bussen är mörkret  och tystnaden :) Inte en gatlykta så långt ögat når och tystnaden är så otroligt total. Det var riktigt jobbigt att somna för det var FÖR tyst. Jag är inte van vid att kunna höra mina egna andetag när jag ska somna...  
Å andra sidan sov jag som död hela natten tills jag höll på att kvävas till döds! Vaknade i panik av att jag inte kunde andas. 
Mammas katt "Sonja" (men jag tror snarare att det är en Sonny :)  ) har ovanan att sova PÅ folk och då gärna i ansiktet... Mina egna pälsbollar håller sig runt fötterna i sängen, men mammas håriga Hen vill alltså gärna ligga så nära ansiktet det bara går. Så i morse vaknade jag av att en snarkande katt täkte både min mun och näsa... Mycket obehagligt! 

Jag kan inte minnas att jag sett en större katt än Sonja och jag tror att hon längre bak i släkten har en stamfar som är elefant, för Sonja klampar när hon går och låter som en mindre flodhäst när hon studsar i trappan eller rusar över golvet. Hon är ett mycket spännande djur :)
 

Vid operationen den 21 maj 2012, var de lagom stora.

Visst har jag känt att mina härliga joggingbrallor blivit en aning större, men att jag skulle kunna dra upp byxorna så pass mycket att jag kan faktiskt kan knyta dem under armen hade jag ingen tanke på förrän jag testade nu i kväll... 
Kanske kan jag starta ett nytt mode :) 

Hatar cancer!! 

Fick i kväll höra att ytterligare en i min bekantskap drabbats av denna hemska sjukdom...   

Träffade en ung och nyutbildad läkare i dag och han tog även blodtrycket :) 
Hur som haver så kom han fram till att det nog är "karpaltunneln" som gör att min hand domnar med ojämna mellanrum och som även gör att jag vaknar MÅNGA gånger på nätterna och tvingas "skaka liv i handen", så nu ska jag få en skena till handen... Han förklarade även att den lilla nerven i handleden kunde orsaka värk i axeln... 

Så nu har jag ytterligare något att "skylla" på: 
"Jag kan inte jobba idag, jag har såååå ont i handleden att jag inte kan böja mig... " (Hmmm)   :)

Nä, skämt å sido så måste jag hitta tillbaka till gymmet då jag gissar att lite extra träning för rygg och axlar inte kan skada :) 
Men läkaren var väldigt bra (nyutbildad så klart) och tog mig och mina symptom på allvar. Och förklarade allt så bra att även jag förstod allt han sa (det är inte ofta det händer :)  )
Tyvärr så hade jag ingen värk i dag och att efter närmare en månad som smärtfri hade jag svårt att beskriva värken och var den suttit. mitt finger som hittills låst sig dagligen ville inte alls låsa sig i dag, hur jag och doktorn än gjorde.

Men vi riktar in oss på att fixa Karpaltunneln och tar övriga leder och fingrar vartefter de kommer. 
En bra stund på sjukan med andra ord :) 

Då en jäkla telefon redan spräckt min ekonomi för månaden tyckte jag att det var lika bra att fortsätta sprida pengar runt mig... Tiden till att uppsöka gymmet varkar aldrig infinna sig. Jag orkar ta ca timmen promenad när jag slutat på jobbet, ut i naturen och njuta av luften, halkan, ensamheten och tystnaden. Men utöver det vill jag bara vara i fred och samla kraft i ensamheten. Att trava till gymmet och försöka trivas i hög musik och svettiga kroppar är för mycket just nu för mig.

Så jag cyklade till Rusta i motvind och köpte en boll och gummiband.

Vissa av övningarna som sjukgymnasten gett mig går att göra hemma, så om inte Helena kan ta sig till gymmet så får delar av gymmet ta sig till Helena. :) 
Bara att pumpa upp bollen var som ett träningspass i sig och att pumpen dessutom lät som en knarrande järnssäng, gjorde inte saken lättare (om grannen under ger mig underliga blickar i morgon, så vet jag varför :) 
Bägge pälsbollarna gjorde stora ögon när bollen började växa, höll tassarna för öronen av pumpens ljud och flydde in under soffan. Tillslut kunde jag torka svetten ur pannan och njuta av en kaffe (och en dröm), medan den snorgröna bollen låg som en enorm vårta på vardagsrumsmattan. Zasso vågade sig fram från soffan och tog även mod till sig att nosa på den enorma bollen. Han nosade lite hårt så när bollen började rulla flydde han tillbaka till tryggheten och soffan.

Jag tror inte att han vågar gå i närheten av den igen :) 

När jag stod i affären var jag i valet och kvalet om jag verkligen vågade köpa en boll. Såg framför mig hur 2 katter vässade klorna på bollen, använde den som studsmatta/trampolin och hur den innan morgondagen skulle drabbas av pyspunka, ligga som en utslagen pannkaka på golvet och hur jag tvingades lappa den med silvertejp för att kunna använda den...

Men jag tror att bollen är ganska säker för mina kissar, då de flyr såfort den rör sig :D 

Jag är ibland som en liten envis gris. Jag sätter alla fyra fötterna i marken och vägrar röra mig... bara för att jag inte känner för det :) 

Det är  självklart både på gott och ont denna envishet. Jag klarar saker som ingen annan tror att jag klarar, för att min envishet gör att jag vägrar ge upp, elelr känna mig beslagen.
Samtidigt så är jag så jäkla korkad att jag vägrar ge upp fast ryggen värker och tårarna sprutar av trötthet.

Ensam är stark... eller något.

Eftersom jag är envis så vill jag inte ha hjälp, men hoppas ändå att när jag tillslut sväljer stoltheten och ber om hjälp så ska den finns. Tyvärr så är det allt för sällan så och jag får bita ihop och fortsätta kämpa på egen hand. Göra mitt bästa av situationen, medan tårarna sprutar av irritation, smärta och frustration.

Att sedan få höra att jag måsta vara rädd om kroppen och be om hjälp så fort jag känner smärta gör mig ganska förvirrad... 

Men som sagt, jag är envis... Och om jag nu behöver hjälp, då ska jag banne mig se till att jag fården hjälp jag vill/behöver! :)  

Så gick även denna lördag utan att jag hunnit med "ett skit". Okej, jag har varit ganska duktig, men det är ju såååå mycket som jag skulle ha hunnit med. Men det är ju en dag även i morgon, så jag får väll satsa på att få mer gjort då och skippa slappandet som varit planen :) 
Men 14 stycken lunchlådor ligger i frysen, 4 maskiner tvätt körda, köket hittat under massa disk och flyttlådorna (för stunden innehållandes en liten randig katt)  står mitt i vardagsrummet och väntar på annat innehåll :) 

Även om jag känner för att bara ligga i soffan och rulla tummarna, så behöver dock julen komma ner i lådor, och tack vare bästa grannen har jag inte längre något att skylla på.
Så i morgon ska julen ner... om inte "Kattegojan" gnagt sönder dessa lådor också :) 

I morgon är en promenad planerad och jag gissar att den blir i lugnt "Walk and talking tempo", då jag ska knata med grannen. Vi får se om det räcker eller om det blir en sväng till för Maxen.

Förutom en kortare promenad i dag, så har jag inte varit ute på hela veckan. Varit så vidrigt lat och även om jag behövt gå, så försvann promenad viljan när min S3 kraschade. Det är inte lika kul att gå utan att ha något som håller koll på tempot och längden. Men nu är appen åter nedladdad på min extra lur, så nu kan jag åter knata ut i naturen :)