Så var påsken över och jag är tillbaka i alvaret igen. Med bara ett par veckor kvar innan Lian, så säger min stressade hjärna åt mig att satsa 100% på lektionerna, så att jag lär mig så mycket som möjligt innan verklighetens arbetsliv knackar på dörren…  Men visst är det okej att ha dagar då hjärnan inte riktigt är på alerten… Tankar som spinner på i snigelfart. Man nickar, håller med och verkar vara 100 % intresserad av vad ens arbetsgrupp  pratar om medan man i själva verket inte har den blekaste aning om var de är i planeringen… och faktiskt inte ens orkar bry sig. Hela dagen har min hjärna varit inbäddad i bomull och jag har verkat upptagen genom att knata runt med en disktrasa i handen och vid underliga blickar från ”gänget” har jag lagt min lilla blåa trasa på en osynlig fläck och gnott för glatta livet för att trollabort fläcken som ingen annan än jag ser…  Vissa dagar är bara så jobbiga, att jag önskar vara någon helt annan stans än just på den plats där jag är. Jag har slutat fundera över vilken restaurang jag vill jobba på efter avslutningen, i stället har funderingarna på vad som kommer att hända efter avslutningen ploppat upp i skallen. Jag vet med närmare 60% säkerhet att jag inte vill jobba som kock.  Då kommer genast följdfrågan… Om det inte är kock som jag vill jobba som, vad vill jag då jobba med?? Har jag kastat bort ett helt år på studier som jag absolut inte har någon nytta av? Självklart har jag nytta av att veta vilka grönsaker och frukter det finns i handeln och hur de ska /kan tillredas, men just nu finns inte intresset att låta försökskaniner provsmakade underligheter jag lagar till. För att bli lite mörk i tankarna kan man kanske säga att för var dag så stängs den ena dörren efter den andra igen mot framtiden. Jag blir äldre och äldre och allt mer vilsen inför yrkesval och framtid. Jag vet inte vad jag gör om ett år. Pluggar jag eller jobbar jag? Bor jag överhuvudet kvar i lyan eller har jag lämnat området?  Jag vet kanske inte vad som händer i framtiden eller var jag är någonstans, men jag vet var jag kommer att vara om mindre än 30 minuter… Har äntligen hämtat ut mina sömntabletter så i natt kan jag förhoppningsvis att sova som en liten bebis och vakna pigg, glad och på bättre humör än det jag har för stunden. Så god natt!     

 

Jempie

25 mars 2008 22:21

Men du, inte ska du tänka så mörka tankar! Det löser sig ska du se. På något konstigt sätt så brukar det alltid göra det, även om man vissa stunder inte tror det.
En sak tänkte jag bara på... "Sova som en bebis"... Jag hoppas för din skull att du kommer sova bättre än så, för iaf min bebis vaknar mellan 2-5 gånger varje natt för att äta! :-)
Kram på dig och godnatt!
Jennie

http://www.jempie.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...