Direktlänk till inlägg 3 maj 2008
En vacker dag vill jag göra slag i saken och uppfylla en gammal dröm jag har. Jag vill ha en liten röd stuga med vita knutar ute vid havet. Även om det bara skulle vara över en sommar så vill jag ha en liten stuga. Tänk dig att vakna till fiskmåsarnas skrän i gryningen med soluppgången som en enorm tavla utanför fönstret. Finns det något friare än att kunna ta sin morgonfika på klippan utanför farstubron, sittandes på en klippa som fortfarande är sval efter nattens kyla. Smaken av varmt kaffe, nybakad morgonfralla och samtidigt känna doften av saltvatten och tallkåda i näsborren.
Jag älskar verkligen mitt Roslagen och att flytta från kusten med dess kobbar, klippor och skär är i dagsläget något som inte bara känns svårt utan även omöjligt.
Att gå på en klippstrand med stora stenar och i skrevor gröngult vass som lyckats överleva den otroligt kala och vattenlösa naturen är magiskt. Bakom dig en barrskog, med tallar och granar som på grund av havet inte växer tätt som en vanlig skog, under dina fötter granit i olika gråa nyanser men vars gemensamma nämnare är mjukheten. Under tusentals år har stenarna och klipporna långsamt slipats sammetsmjuka av vågorna och allt det som en gång varit kallt och hårt har slipats bort… Ståendes på en klippa har du framför dig en enorm matta av blågrått vatten i vars solljus det verkar spunnet av grått, blått och silver tråd.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...