Direktlänk till inlägg 8 maj 2008
Sittandes i väntrummet hos läkaren hade jag den perfekta vyn över trapphuset och hissen. Under närmare en kvart blev jag hypnotiserad av klisterlapparna på hissen och beskrivningar på hur hissen på bästa sätt skulle användes.
På hissen satt den vanliga lappen ”max 1000 kg eller 10 personer”, vid sidan om hissen, bara någon decimeter bredvid den första klissterlappen satt en annan lapp med texten ”max 1200 kg eller 12 personer” …
Under en kvart fladdrade mina ögon mellan dessa två lappar som förmedlade olika budskap åt samma hiss. Vilken av lapparna är gällande och hur vet de med säkerhet att hissens vajrar verkligen går av om det är ett kilos övervikt i hissen?? Om nu mot förmodan 13 personer verkligen lyckas tränga in sig och stå som packade sillar i denna hiss, vem är det då som bestämmer vem som ska gå av eftersom det max får vara 12 pers i hissen, den lilla tunna pojken längst fram eller den överviktiga mannen längst bak? Om inte alla i hissen väger 100 kg var så kommer de aldrig upp i max vikten, men antalet skallar i hissen kommer de upp till... Hur trevligt är det på en skala att stå utanför och räkna huvuden på de i hissen för att se om det inte är för många som vill åka… Kanske är det trevligare att räkna skallar än att be om hisspassagerarnas vikt för att se att de 1200 kilona inte överskrids. Och om det nu bara är 11 personer som åker hiss, men hissvajern går av spelar det då någonroll vem det är som är överviktig??
Nästa gång jag kommer til detta väntrum ska jag smyga med en liten klisterlapp med texten "max 24 par fötter i hissen eller 10 människor". Bara för att få nöjet att se hur andra väntrumsbesökare reagerar...
Behöver jag säga att jag satt i väntrummet hos min psykolog eller framgår det i texten?
Hursomhelst så blir jag sjukskriven de närmaste 6 veckorna och jag har även fått sömnpiller utskrivet. Denna läkare är även den enda som skrivit ut antidepressiva piller. Trots mitt tjat hos X- anta hjärnforskare/hjärnvetare, att jag vill ha antidepressiva så anser alla att det enda som hjälper mig är att ”prata av mig” mina problem, Kyss mig i häcken! Efter hur många år som helst hos den ena läkaren, kuratorn, psykologen och terapeuten efter den andra så är jag inte friskare än jag var när jag började nöta stolar.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...