Direktlänk till inlägg 10 maj 2008
Det blir aldrig som man tänkt sig. Tyvärr så blir inte kvällen av eftersom Lola är för dålig för att orka vara med och Karin är försvunnen... Kanske inte totlat spårlöst försvunnen, men hon har i alla fall inte hört av sig och jag har ingen aning om var hon håller hus.
Så nu sitter jag här ensam, solo och allena med näsan doppad i färgburkar, ögonen i kors av trötthet och händerna fulla av lack. Har kommit på att om man ska lacka krukor är det en bra idé att kolla att det finns lacknafta och annat hemma så att man slipper klister kladdiga händer...
Ute är det fortafande närmare 24 grader och jag är totalt slut i hjärnan och kroppen.
I morgon ska jag ner till Stockholm med mamma. Vi ska kolla när Brommapojkarna spelar på Grimsta. Joel, min äldsta systerson spelar i BP och i morgon blir andra gången jag ser honom spela... Känner mig som en mycket dålig moster :)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...