Direktlänk till inlägg 23 maj 2010
Hela helgen har varit som en mardröm i leda. jag har försökt att pyssla med mitt i lyan. Försökt göra saker som jag legat efter med,som disk och städning, samtidigt som jag haft mobilen inom synhåll. Det kan ju hända att någon ringer eller skickar ett litet mess till mig. Någon som har lika tråkigt som jag...
Men inte ett livstecken från teknologin på bordet.
Somnade i natt på soffan och telefonen var fortfarande lika tyst...
Upptäckte i början på eftermiddagen att tystnaden kunde bero på att batteriet i telefonen var slut.
Med sladden i väggen började telefonen pipa och visade att jag i morse hade en förfrågan om fika...
Lite sent för fika kanske min kaffetörstande vän tyckte, men jag svarade i allafall på messet :)
Stirrade lite på teven innan jag beslöt mig för att göra av med lite irritation och energi på gymmet. Med skorna på fötterna började mobilen åter ge ljud ifrån sig. Ytterligare en förfrågan om jag var hemma dök upp på den lilla skärmen. Glad över sällskapet tog jag av skorna och började röja lite i lyan. En kort stund senare skakade mobilen åter till och planerna ändrades och sällskapet uteblev.
Men sånt kan hända och inga tårar spilldes över det.
Istället klev jag åter i skorna, drog regnjackan över skallen och hoppade på cykeln. Efter en fika med "C" på Ntc hamnade jag slutligen i gymmet och blev där kvar i 1 1/2 timme. Armarna värkte och svetten rann över golvet när jag slutligen gav upp tankarna på att bli kvitt all negativ energi på gymmet.
Efter en dusch blev det en regnig cykeltur till Willys och sedan hem till en pipande katt...
Sitter nu vid datorn medan middagen kallnar på tallriken.
Jag har inte lust för att göra något men troligen så måste jag i allafall lyft på häcken och börja gno i köket.
På onsdag kommer Elias, så då måste i allafall fasaden vara glänsande, även om det innanför inte är lika roligt! Jag har planerat massor av aktiviteter till mig och Elias men eftersom inget går som jag planerar så är det svårt att låta bli att fundera på vad som kommer att skita sig! Kanske kommer vi inte längre än till lekparken...
Nu ska jag ta ett skärp och skärpa till mig :)
Skymningen är på ingång och lite levande ljus i lyan kanske kan få mina tankar att ljusna :)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...