Direktlänk till inlägg 14 maj 2008
Satt nyss ute en stund på trappan, med en cigg i högsta hugg och en värmande kaffe i den andra handen. Vinden har mojnat och det är svart i de flesta fönstren. Nätter och tidiga mornar är nog den tid som jag älskar mest att vara vaken på. När tystnaden verkligen är tyst och inte ens trafiken från motorvägen kan störa stillheten.
Satt och tänkte på ingenting eller kanske var det tankar på allt som for genom skallen.
Jag vet inte så noga längre eftersom min hjärna aldrig slappnar av.
Det är jobbigt att ständigt ha en arbetande hjärna, att aldrig kunna slappna av och bara ha en sak att fundera på. I morgon ska jag lösa ut mina piller från apoteket och förhoppningsvis kommer min hjärna då att bli mindre aktiv och mina humörsvängningar att utebli.
Jag har kul och jag skrattar, men jag kommer inte ihåg när jag senast skrattade okontrollerat och verkligen älskade livet. Jag kan inte minnas senaste dagen då livet flöt på med lätthet och jag stormnjöt av dagen… Hela dagen.
Det dyker upp små stunder varje dag som jag har kul, men med samma
snabbhet som glädjen kommer är den borta igen.
I går var jag och mamma på ”Lek palatset” med Josefin. Det tog evighet innan ungen kom igång och började leka och jag var inte på det minsta lekhumöret så jag satt och läste medan lilltjejen satt och tittade på de andra barnen. Inte förrän jag gick ut i havet av leksaker och rutschbanor kom hon igång med lekandet, men jag var tvungen att vara med henne hela tiden.
Hade så svårt att somna i gårkväll men vaknade redan före 8 i morse. Gick upp, tog en cigg och det vanliga kaffet. Eftersom ingen annan var vaken så hamnade jag i sängen igen och tro det eller ej men jag lyckades somna om och vaknade inte förrän vid 11.30…
Huvudet dunkade, jag var på ett pisshumör och uttråkad som in i h-e. I
nte ens Josefins strålande humör kunde muntra upp mig och trots att Josefin inte åker hem förrän i morgon och jag träffar henne alldeles för sällan så åkte jag hem till lyan. Om jag ändå ska dö av trisstes så kan jag lika gärna göra det hemma.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...