Direktlänk till inlägg 1 juli 2008
Hålet i golvet dök inte upp när jag som bäst behövde det, hjärtat fortsatte att slå trots att jag trodde att det skulle stanna totalt och förutom att jag inget minns så gick redovisningen bra…
Och den sista meningen är rent ”bullshit”, som alla som känner mig vet! Redovisningen var rena plågan som aldrig ville ta slut. Jag gjorde ett VIDRIGT försök och får kvällningar bara av att tänka på eländet. Vi var oförberedda, hade ett dåligt upplägg och fakta om ämnen som hela klassen troligen redan visste om… Vi hackade oss fram, läste innantill, kunde ine svara på frågorna som ställdes och var läskigt dåliga, rent ut sagt!
Jag vet om att jag gjorde ett dåligt jobb framför klassen och det jag inte önskar höra av läraren efter redovisningen är orden ”det gick ju riktigt bra det där”… Det gick inte bra och jag vet att det inte gick bra och att höra någon påstå att det gick bra gör mig inte på bra humör utan jag blir bara irriterad över att de vågar ljuga mig rakt upp i ansiktet.
Men i övrigt var dagen bra och allas specialarbeten var kanon bra och ämnena starkt varierade. Jag önskar dock ändå att jag aldrig varit med och redovisat…
Om någon timme ska vi käka med klassen… delar av klassen i alla fall. Många är boende i Stockholm och eftersom busstrejken pågår så är klassen mycket liten (vilket var skönt under redovisningen) för stunden. Och eftersom det blev schema ändringar så blev morgondagen ledig och middagen i morgonkväll framskjuten till i kväll i stället.
Jag vet inte hur det gick till men jag åker runt på ett bananskal och vips så hade Anneca anmält mig till middagen på trädgården med klassen, så någon chans att tacka ”nej” har jag inte direkt haft.
Även om jag tycker att jag för dagen gjort bort mig tillräckligt mycket, så räcker det tydligen inte, utan jag måste även stå ut med det på kvällen också.
Vill verkligen inte fira… För vad har jag att fira?
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...