Direktlänk till inlägg 2 juli 2008
I dag är det onsdag, i morgon är det torsdag och då ska vi plocka ur skåpen, snacka betyg med lärare och annat småplock. Därefter är det fredag och då är det sista dagen med gänget. Inte många kommer att vara på plats eftersom vissa som är bosatta i Stockholm svär över stående bussar och många har redan flyttat från området och startat sina nya liv.
Kommer jag att sakna klassen? Nja… Vissa kommer jag att sakna… eller inte. Jag har inga problem med avsked, eftersom jag aldrig riktigt känt mig som en del av klassen. Jag har kommit och gått under året, utan att få kontakt med så många. Det är inte så många som jag har något gemensamt med, få har gjort några försök att lära känna mig och jag har dessutom själv valt att stå vid sidan om. Så kommer jag att sakna klassen? Vissa kottar kanske, men inte så speciellt många. Det är inte så att jag kommer att brista ut i störtgråt på fredag, när vi tackar varandra för ett underbart år (hur underbart det varit går verkligen att diskutera, men vi kommer i alla fall att minnas året i Norrtälje som något oförglömligt).
Hamnade i alla fall trots mitt icke festhumör, på avskedsmiddag i går tillsammans med åtta andra huvuden och efter någon timme dök kotte nummer nio upp, kastade i sig sin mat och försvann lika snabbt som han dök upp. Det hamnade en fisk på tallriken för min del men priset jag betalade var den absolut inte värd. Medan övriga drack vin och öl så höll jag mig till vatten men när närmare hälften av gänget försvunnit unnade jag mig en Irish coffé och även den blev en liten besvikelse…
Trots mitt bristfälliga festhumör så blev det inte som jag tänkt mig och självklart så stannade jag ända till slutet, även om mina planer var att vara hemma innan klockan 21, så var jag inte innanför dörren förrän kort före klockan 01. Gjorde sällskap med Boel, Lina, Josefin, Per och Sofie genom stan och när de övriga knatade hem för att packa ur lägenheter så hamnade jag hemma hos Boel. Lyssnade på musik och bara slappade innan jag drog mig hemåt för att hamna i soffan där jag somnade utan några som helst problem.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...