Direktlänk till inlägg 5 juli 2008
Det finns så många ”borde” i mitt liv för stunden. Borde städa lyan, borde diska, borde börja på novellen till skrivarkursen, borde boka tvättstugan, borde åka ner till garnaffären innan de stänger, borde INTE sitta som en död säl framför Discovery… Problemet är att jag ännu inte funnit orken att stänga av dumburken, vilket jag borde göra om jag vill få något gjort under dagen.
Gårdagen blev lugn men fullbokad. Och trots att jag inget gjorde så var jag aptrött redan vid 20 snåret och hamnade som en nyckelpiga på rygg i soffan och kom ingenstans på hela kvällen.
Natten var lugn och Elias vaknade innan mig i går morse. Vi åt lite frukost innan vi gav oss i väg till avslutningen. Efter tal från Anita, och Anna-Lisa så fick vi våra intyg och serverades därefter glass med jordgubbar och chokladfingers. Ganska exakt 1 1/2 timme tog allt. Skulle troligen tagit längre om alla dykt upp men dessvärre så var vi bara fem kottar som kom.
När allt var över och vi släpptes ut i frihet så skuttade jag hem till mig och hämtade ”planschen” som Anneca bytt mot en tunika. Elias gjorde Boel sällskap hem till henne för ett sista samtal med sköldpaddan Stefan. Till Elias besvikelse så ville inte Stefan vara sällskaplig och när hans intresse falnat så återvände vi till lyan där vi under en mycket snabb lunch diskuterade hur vi skulle tillbringa resten av dagen. I valet mellan att leka på stranden och gå i affärer nere på stan så valde Elias en tur genom Norrtälje.
Jag placerade honom på min cykels pakethållare och drog ner honom på stan. Eftersom vi saknade både cykelstol, hjälm och en icke strejkande buss och jag tvivlade på att han skulle orka gå hela vägen.
Han fnittrade hela tiden och tyckte att det var superkul att åka på pakethållaren. Parkerade utanför leksaksaffären och eftersom det snart är hans födelsedag så fick han själv välja sin födelsedagspresent.
Han föll som en liten fura för en gul ganska stor grävskopa. Med den i en påse knatade vi genom stan till Societetsparken och dess lekplats som byggts ut sedan förra gången jag var där.
Vi stannade i närmare 2 timmar innan han blev sugen på glass och vi gick till närmaste café. Med kulglass för Lilleman och en stor kaffe för mig inväntade vi mamma. Elias hann inte mer än sätta sig i bilen förrän han somnade.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...