Dagarna går fort när man har kul…

Vaknade häromdagen och hela dagen hade jag en känsla av att det var tisdag, det var det dock inte utan bara måndag. I går kände jag en stress över att veckan hade gått så otroligt fort utan att jag lyckats få något uträttat och levde med tron att det var torsdag, ända till mamma berättade att det var onsdag. Vad jag har för dag i dag, vill jag inte ens fundera över :)

När jag kollade i min kalender i söndags så hade jag hela veckan fri från ”måsten”. Ingen tvättstuga inbokad, inga luncher, inga jobbiga telefonsamtal, inga besök och inget som kunde störa mitt lugn och den tid som jag tänkte lägga på funderingar runt novellen.

Tyvärr så blir det aldrig som jag planerar och denna vecka har rusat fram med luncher, filmtittande, utflykter, middagar och annat som tar fyller min frihet med intressanta erfarenheter och stress.

Trots att jag har all tid i världen, så får jag inget gjort.

Jag borde med all den tid som jag tillbringar i min självvalda ensamhet, få en massa ”måsten” gjorda, men ändå så händer inget och dagarna går bara snabbare och snabbare och jag blir mer och mer stressad över allt jag måste göra, men som jag aldrig får ändan ur vagnen och gör.

Jag har haft en enorm vilja(även ett stort måste) att börja på novellen som inte vill bli skriven. Den måste vara inne i början av augusti och fortfarande lider jag av skrivkramp. Samtidigt som jag inte känner en så stor brådska eftersom när skrivkrampen tillslut gått över så kommer orden att forsa ur mig och jag kommer att skriva novellen på ett par timmar… Problemet är att jag det senaste året lidit av en enda stor skrivkramp och att tro att den gått över inom en månad är kanske att lita för mycket på turen, tron och hoppet.

Den lilla lata masken i mitt inre har tagit över mitt liv och håller min fantasi som gisslan.

Alla som hjälpte till på midsommaraftonen blev i går bjudna på middag på Barnens Ö som ett tack och en liten uppmuntran. Vid Barnens Ö brygga i båthuset har en liten säsongsrestaurang öppnat och dit var vi ca 12 personer bjudna av hembygdsföreningen. 

Tre rätter fanns att välja på och även om inget lät överdrivet gott så fick det återigen bli fisk för mig. Även om jag inte är överdrivet förtjust i abborre så gick den ner.

 Av oss församlade var det bara jag, Ullie och Erika som var under 50-sträcket och vi ”barn” var utspridda runt bordet. Även de få av mannligt kön som dykt upp var utspridda mellan fruntimren (hehehe)

Jag och min bordsgranne Agne hade ett intressant samtal om frivilligarbete. Man vet att det är ont om folk som vill slita på midsommarafton och eftersom man inte har något speciellt inplanerat så är det okej att ställa upp ett par timmar som frivillig när man blir tillfrågad. Man sliter hund ett par timmar, träffar folk, är trevlig och som tack för hjälpen får men ett tack, en kram och de trasiga kakor som blivit över på kakfatet.

Trots att man känner att man gjort lite nytta och gjort ett par människor glada så känner man sig ändå något utnyttjad , speciellt eftersom ”folk” inte bryr sig om att fråga året efter utan tar för givet att man ställer upp ytterligare ett år. Åter känner man sig utnyttjad och även om den fria viljan gör att ingen är oersättlig, så känner man att man sviker de andra frivilliga om man inte dyker upp och drar sitt stå till stacken.

Stressen blir större och platsen förvandlas till en stirrig hönsgård med människor som springer runt, kacklar och inte har en aning om vad som händer och sker. Jag vet att jag ställer upp frivilligt och att jag vilket år som helst kan tacka för mig och fira midsommar på en lugn kobbe mitt i sjön med en sillburk som enda sällskap.

Men jag gör det inte, trots stressen, slavgörat och den panik som varje år råder över fikaborden, eftersom jag vet att de inte klarar sig utan mig. Utan mig som serverar så blir det för mycket att göra för de andra och om vi frivilliga inte vill ställa upp gratis utan kräver betalning för att hjälpa till så kommer midsommarfirandet att försvinna…

Det är en knivig sits eftersom det inte lönar sig att vara snäll utan att bli utnyttjad och om jag blev mer egoistisk och lämnade festen åt sitt öde så skulle mitt samvete resten av livet påminna mig om att det är mitt fel att midsommarfirandet i hembygdsgården försvann

(snacka,  jag vill göra mig själv viktigare än jag i själva verket är :)  )

Men vi var nog alla igår överens om att middagen var en trevlig tillställning och att den borde återkomma varje år som en uppmuntran och påminnelse om varför vi ställer upp och är snälla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...