Direktlänk till inlägg 13 juli 2008
Efter att inte ha varit nere i Stockholm på en evighets evighet, så känns det som jag åkt i skyttetrafik dit de senaste dagarna.
I Fredags så hamnade jag hemma hos pappa i Solna.
Brorsan var med så medan Micke stannade kvar i lägenheten och städade undan lite, så lotsade jag pappa ner till Solnacentrum och banken.
Lite bankärenden och en veckohandling stod på schemat vilket gav Micke närmare två timmar att röja i pappas lägenhet.
Efter besöket hos pappa skulle Micke bjuda på middag i sin lägenhet så vi åkte vidare till Östermalm.
Han är inneboende i en helt underbar lägenhet på svindyra Östermalm, som jag skulle inte ha minsta problem att flytta in i i den lägenheten!
Middagen som jag hoppats på fick jag ingen, eftersom det enda som fanns i kylskåpet var ett paket lätta, och så hungrig var jag inte att jag började gräva i den asken. I stället hamnade jag på den helt perfekta och dunderstora balkongen i sällskap av en mugg kaffe, Micke och den andra inneboenden Carlos. I ett par timmar satt vi på balkongen, snackade och studerade hustaken.
Jag hade verkligen supertrevligt och tiden gick kanonfort. När klockan närmade sig 23, så visade Micke ut mig ur lägenheten och pekade åt det håll närmaste tunnelbanestation låg åt, och bad mig börja gå… Med mitt inte helt perfekta lokalsinne så är jag fortfarande förvånad över att jag hamnade rätt :)
Kom till Tekniska utan missöden bara för att upptäcka att hållplatsen för resanden till Norrtälje bytt plats. Hållplats 676 var inringad av ett nätgaller och verken människor eller bussar kunde ta sig i hagen. Som en förvirrad höna snurrade jag runt och funderade på hur tusan jag skulle göra och vart jag skulle någonstans… Efter en kort stund såg jag en buss jag kände igen och utan större problem så hamnade jag slutligen på bussen och kunde slappna av.
Att cykla genom Norrtälje klockan halv ett på natten är inget jag vill göra allt för ofta. Speciellt inte en helgnatt.
Ungdomsgäng som med ölburkar i högsta hugg sicksackar på vägbanan på väg upp till feststället. Jag kände mig aldrig riktigt rädd, men som den fegis jag är så höll jag mig på avstånd och cyklade omvägar för att inte hamna allt för nära.
I lördags hade Elias 4 - års kalas. Så det blev åter en liten tur ner mot Stockholm, men vi höll oss till utkanten av storstan och hamnade i Järfälla. God tårta, trevligt sällskap och en liten bedårande litentjej som just börjat gå med vinglande steg gjorde att timmarna gick fort. Att Elias skulle gilla presenten var det inget tvivel om, eftersom han sett den i affären och föll för den direkt, men att lastbilen var den enda leksak han lekte med resten av dagen var ju kul... i allafall för oss som köpt den.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...