Direktlänk till inlägg 20 juli 2008
Har irrat runt som en speedad snigel idag för att få ordning i lyan. Disken är äntligen diskad och jag kan faktiskt se diskbänken. Ludde är rastad och det doftar fräscht av såpa.
Som belöning för att jag varit så duktig att jag lyckats göra det som alla andra vanligen gör flera gånger i veckan, så har jag kastat ihop en svinigt god banankaka som garanterat ger mig en sockerkick som räcker resten av natten.
Fick i morse höra att jag med mina antidepptabletter i kroppen blir lika normal som andra människor är utan tabletter i kroppen…
Om tabletterna har gjort mig normal så undrar jag hur jag uppfattades innan tabletterna. Jag har ju själv märkt att mina dagar inte längre är som en evighetslång tur i berg o dalbanan, Med ständiga svackor och toppar. Men att tabletterna fått mig att genomgå en personlighets förändring så kraftig att folk i min omgivning märker den så tydligt, var en nyhet för mig. Och eftersom jag är som jag är så undrar jag självklart om detta är den verkliga Helena eller om jag dräper mitt verkliga jag genom att knapra piller… Hmmm, tål att fundera mera på.
Fick också veta att jag blivit en roligare människa sedan jag blev en liten pillertrillare och att jag stundtals fått min moster att skratta så tårarna sprutat… Har dock ej varit närvarande i dessa stunder så jag vet inte riktigt vad jag gör som är så kul. Är det något jag säger eller gör? kanske det inte är någotdera utan ÅT mig det skrattas. Hoppas bara att det inte är den allvarliga Helena som det skrattas åt… Å andra sidan så uppfattar jag inte mig själv som en kul människa, så jag kanske borde bli lite orolig…
Eller bara glädjas åt att jag äntligen fått anställning som familjen egna lilla clown.
Var med om en (hmmm) …spännande sak i dag. En erfarenhet som jag önskar jag sluppit. Lånade för att tag sedan ut min lilla termos och när jag fick tillbaka den så ställde jag in den i skåpet utan att kolla om den var diskad. I dag ramlade min lilla termos omkull och plötsligt hörde jag att det kluckade om den, vilket betydde att den inte var så ekande tom som jag trott. Så jag beslöt mig för att tömma termosen och diska den.
Problemet var att korken satt bergfast. Jag slet och drog i den jäkla proppen utan att den rörde sig en millimeter. Plockade fram tången och började slita och skruva igen. Ända förändringen som hände var att mitt ansikte blev kräft rött och handen började värka. Plötsligt så började korken att pysa och med ett enormt ”PANG” försvann korken upp i taket för att strax därpå hamna på golvet i puseldelar. Smällen var bra mycket starkare än en champagnesmäll och det slog lock för öronen. Men trots den höga farten som korken hade så blev det underligt nog inga märken i taket, även om jag tror att alla på våningen över studsade högt av smällen.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...