Direktlänk till inlägg 26 juli 2008
Några mil norröver har Elmstanatta hållit på hela dagen och för första gången sedan starten för X-antal år sedan, uteblev jag helt och hållet från den festen. Om sanningen ska fram så saknar jag inte ens att vara där.
För mig har det blivit ett jippo som går ut på att locka hagalna människor att spendera mer pengar än de har råd att avvara på onödiga prylar.
Visst! Många kanske ser jippot som en plats att träffa gamla vänner och ytliga bekanta, som man inte skulle träffat om det inte vore för Elmstanatta.
Nata var roligare när man var yngre och det var spännande med livligheterna, karusellerna, billiga köpfilmer och en massa billigt godis som man självklart ”tvingades” köpa eftersom det var så billigt.
Tidigare år har det dessutom varit roligare att gå eftersom jag har haft sällskap. För ett par år sedan var det jag, Dennis och Ullie som gick tillsammans i alla fall ett tag innan jag anslöt mig till syrran och alla familjemedlemmarnas gäng.
Förra året var det i sällskap av Ullie ett tag innan jag hamnade som Josefins privata nanny. Men i år är verken släkten där och mina kompisar har jag inte pratat med på så länge att jag inte ens vet om jag skulle känna igen deras röster.
Känner mig åter som femte hjulet under vagnen. Har insett att det finns människor i min omgivning som bara vill umgås med mig om det inte finns en enda människa kvar på jorden som går att umgås med…
Jag gillar mina vänner, alla mina vänner. Men det betyder inte att det bara är jag som måste ta kontakt med dom hela tiden. De har mitt telefonnummer så det är okej att skicka ett kort SMS till mig, bara som en liten påminnelse om att jag inte är bortglömd. De har även min adress så de har min fulla tillåtelse att titta in om de har vägarna förbi.
Jag menar Norrtälje, ligger inte direkt på andra sidan jorden så det vore kul att få ett oväntat besök av någon som jag känner.
Det vore även kul att bli tillfrågad om jag vill följa med ut på stan och kolla kläder eller bara träffas över en kopp kaffe på ett litet café. Det är inte säkert att jag skulle följa med er eftersom jag har mycket att göra om dagarna, men jag skulle gärna vilja bli tillfrågad i allafall. Jag har tröttnat på att bara tas för given. Tröttnat på att vara den som tjatar. Tröttnat på att hela tiden bjuda till och inte få något tillbaka. Tröttnat på att säga ”Ni vet var jag finns om ni känner för att hälsa på”… Jag har lånat ut saker som jag får tjata för att få tillbaka och jag har saker hos mig som är i vägen och som jag trots tjat aldrig verkar bli av med. Jag har ingen stor lägenhet och varje morgon snubblar jag över kassen med tidningar, eftersom jag inte har annan plats att förvara dom på än vid sängen. Jag börjar tröttna på att förvara en påse tidningar som är totalt ointressanta för mig, men som jag lovat brorsan att skicka vidare till en av mina vänner. Denna vän dyker dock aldrig upp för att hämta skvallertidningarna och nästa gång jag städar så hamnar kassen åter på stället som brorsan räddade den ifrån… pappersinsamlingen!!!
Vill du ha tidningarna så vet du var de finns. Vill du inte ha dom så skicka ett jäkla mess och säg det, så jag kan göra mig av med skiten!!!
Kanske jag just nu låter som en riktig gnällspik som tycker synd om mig själv. Och jag tycker synd om mig själv eftersom jag just för stunden har en enorm smärta i svanskotan efter ett fall!
I mörkret trampade jag på en jäkla påse med tidningar som likt en hal ål försvann under mina fötter och tog fötterna med sig i försvinnandet… Med ett pang for jag i golvet och det gör ont i ryggen och handleden som jag tog emot mig med!
Jag ska inte dra alla mina vänner över samma kam då jag har vänner som ställer upp, hälsar på och finns här när jag behöver dom och som jag självklart ställer upp för till 100%.
Å andra sidan så ställer jag alltid upp till 100%, även åt de som jag innerst inne känner att de inte förtjänar min hjälp eftersom jag är tillräckligt blond för att tro att min hjälp uppskattas och att jag ska få något tillbaka som gengäld.
Tyvärr så blir det aldrig så, och jag lär inte heller av mina misstag utan fortsätter att bli besviken. Men jag har som sagt vänner som jag uppskattar och har kul med. Vänner som inte får mig att känna mig genomskinlig och utanför.
Picknicken i parken var underbar och jag gör gärna om det igen med samma gäng. Tack också för timmarna i hamnen under ”Götheborgs” besök. Jag har aldrig haft så kul och trivts så bra med mig själv som jag gjorde under dessa dagar och det är mycket tack vare er, eftersom jag aldrig skulle haft modet att gå ner dit ensam.
Jag hoppas att mina vänner vet hur mycket de betyder för mig även om jag inte ofta säger det, så gör ni mitt liv mycket trevligare och roligare.
Och till övriga människor… Ni har mitt telefonnummer om ni känner för att höra om jag lever. Jag slutar från och med i kväll med att skicka mess till folk som inte tagit kontakt med mig den senaste månaden. Jag är inte tillräckligt rik att jag kan kasta bort pengar på mess till vänner som inte själva har lust att höra av sig till mig eller människor som inte ens svarar på mina mess. Kanske har ni mycket att göra, eftersom det är sommar och många av er jobbar eller njuter av semestern, men det är inget riktigt bra skäl till att inte skicka ett mess eller ett litet kort eller… Varför inte tuta när ni kör förbi mitt hus??
Dags att leta fram is ur frysen och lägga på ryggen…
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...