Direktlänk till inlägg 7 augusti 2008
För ganska många år sedan i lilla Elmsta sprang jag på en tjej.
Hon såg bekant ut på något sätt och vi började av någon anledning prata med varandra. Under den kanske halva timmen som vi snackade skit,så försökte jag komma på vem tusan människan var. Vem JAG var visste hon troligen mycket väl, eftersom hon frågade om mina föräldrar, syskon, husdjur och allt annat som så tydligt visar att hon inte bara var en ytligt bekant till mig eller någon i familjen…
När vi skildes åt hade jag fortfarande ingen aning om vem människan var och då kändes det pinsamt att fråga så jag tog med mig funderingen hem, utan att finna något svar. Ett par veckor senare så dyker personen upp igen och jag känner igen henne men har fortfarande inte den blekaste aning om vem människan är. Ganska pinsamt, eftersom hon så tydligt vet allt om mig. Jag börjar ställa lite frågor som kanske kan leda fram till svaret på frågan, när, var och hur. Om hon har träffat någon gammal lärare nyligen, om hon träffat någon från klassen. Etc. Frågor som kanske kan ge mig svar… Men icke sa nicke!!!
Efter en stunds samtal dyker en av hennes arbetskamrater upp och frågar Linda, när hon har lunchrast?
LINDA!!!!
Jippie jag har ett namn på människan, men inget annat.
Så när vi skils åt har jag åtminstone ett förnamn på främlingen. Problemet är att jag under hela mitt liv bara känt en enda Linda och hon är på intet sätt lik denna Linda.
Glömde bort människan under ett tag och plötsligt en dag dimper hon upp framför mina fötter i Norrtälje. Hej Linda! hälsar jag och vi pratar på en bra stund innan våra vägar åter skils och jag har fortfarande ingen aning om vem människan som vet ALLT om mig är!!!
Jag brukar känna igen människor och för det mesta kunna sätta ett namn på ansiktet, i alla fall efter ett tag när jag sorterat hjärnan, men Linda är och förblir en okänd främling för jag har aldrig träffat henne tidigare och ändå känner hon mig tillräckligt väl för att kunna vara min bästis…
Det är ganska läskigt!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...