Direktlänk till inlägg 10 augusti 2008
Dagen ”B” närmar sig med stormsteg och jag insåg att det bara är två dagar kvar tills jag ska till holmen i sjön.
Min moster frågade mig för ett tag sedan om jag ville följa med henne och kusin Erika till Åland.
Förvånad över att bli tillfrågad så stammade jag fram ett ”ja”, samtidigt som jag inte kan låta bli att undra varför hon frågade just nu. Var för vill hon att jag ska följa med nu, och varför frågade hon inte förra gången hon åkte?
Är det verkligen att jag förändrats så mycket på grund av tabletterna som jag äter, att jag numera är ”söker” att ha med på en båt? Att jag numera är en roligare person att umgås med? Eller får jag följa med bara för att de är snälla??
Hmmm… Om jag fortsätter att fundera så kommer jag att hamna i ett litet madrasserat rum klädd i en vit jacka med knäppning.
Hur ska jag klä mig?
Kommer det att blåsa eller vara vindstilla? Åskat har det gjort ganska ofta den senaste tiden, men det kanske även kan bli sol…
Hur ska jag vara klädd för att verken svettas ihjäl eller frysa ihjäl och samtidigt slippa bära en jäkla massa onödiga kläder?
Kanske lika bra att ta med vinter pälsen ifall det blir snö… med min tur kommer båten även att sjunka, så jag stoppar väll ner min lilla röda badanka direkt i axelväskan.
Nu är det ”Det okända” på tv, så dags att plocka fram min söndags choklad ur skåpet och spänna fast säkerhetsbältet i soffan, för kvällen kommer i fortsättningen att gå i det övernaturlighetens tecken.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...