Om jag undrat hur många hörande kottar det just finns i mitt hus så har jag nu fått svaret, eftersom larmet just gick och bara de döva idioterna finns kvar innanför dörrarna.

Ärligt talat så har jag inte sett några andra än mig, Stefan och Sacha i huset. och då räknar jag inte med lägerungdomarna som rusat i korridorerna de senaste kvällarna,  utan bara oss bofasta i huset.

Vid 20.30 började larmet att tjuta och som den svensk jag är kikar jag givetvis ut genom dörren för att kolla vad som händer. När korridoren ligger i mörker och inte den minsta stank av rök anas går jag lugnt in till mig och stänger dörren. 

Dock sitter det i ryggraden inristat, går larmet så går man ut.

Vad ska jag ha på fötterna? regnar det ute? Var är regnjackan? Ska jag stänga av teven och om det brinner så vill jag ha dotorn med mig... var är dataväskan??? 

Efter många om och men så lämnar jag lägenheten utan dator eller jacka och med tofflorna på fötterna. Korridoren i mörker, men i trappan lyser lamporna och oljudet från brandlarmet får håret i örongången att krulla ihop sig totalt. 

I porten håller Sacha upp dörren samtidigt som hon ringt 112 och pratar med en kvinna som undrar om det är falskt alarm eller om det brinner på riktigt. 

Hur ska vi veta det??? 

Vi är bara enkla studenter som inte får eller borde göra brandkårens jobb. Medan vi står och pratar kommer även Stefan ut och undrar om vi har en aning om vad det är som händer. Av minen at dömma så har han inte en av sina bästa dagar .

Efter en kort stund dyker den röda brandbilen upp och fyra maskerade  män hoppar ut (de är klädda i rökdykardräkt).

De kollar läget, studerar korridorer och upptäcker att det är larmet i entren som är utlöst. Varför det tjöt hade de dock ingen aning om och de kunde inte heller stänga av det, eftersom de inte hade någon nyckel till rummet där larmknapparna sitter.

De fyra brandsnubbarna pratar lite med oss medan de försöker få tag på någon som kan stänga av larmet. Tillslut så har de fått kontakt med "nyckelmannen " och brandkillarna hoppar tillbaka in i bilen för att  göra lite riktigt arbeten och rullar iväg, medan jag och Sacha stoppar fingrarna i öronen i försök att slippa ringningarna i öronen.

Stefan har tröttnat totalt på oljudet och lämnat området med bilen

Efter en stund så kommer en trevlig kille som har en nyckel med sig och strax så har tystnaden åter lagt sig över huset och vi kan återvända till våra små lyor.

Nu ska jag njuta av kvällen och försöka få mig lika varm som jag var innan jag skuttade nerför trappan i tofflor och tunn klänning... Borde ha fått med mig regnjackan för det droppade rejält från himlen. 

 

Jennie

10 augusti 2008 23:07

Hahahahahahaha det var länge sen jag faktiskt satt och garvade vid datorn! Det här var faaan det roligaste jag läst på länge. Så himla skönt skrivet så jag bara dör!!
Ojojoj. Vilken tur att situationen reddes upp till slut.
Och att ni fick tystnaden och lugnet åter i huset!
:D

http://www.jempie.se

 

Karin

11 augusti 2008 09:10

Vilken tur du har. Nu slipper du flytta till Houston...
Kram Karin

 

Helena

11 augusti 2008 11:05

Rigningarna har nu slutat i öronen, men jag sitter fortfarande på helspänn och är beredd att rusa ut vid minsta ljud. Skuttade fort ur sängen och var halvvägs ut genom dörren vid 7 i morse. I sista sekunden insåg jag att det bara var sopbilen som backade... Tror att jag flyttar till Houston i allafall eftersom de grabbarna inte var klädda i rökdykarutrustning och därför mycket mer att kolla på :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...