Direktlänk till inlägg 19 augusti 2008
Jag är för stunden hos faster Helena i Norrtälje, då både mamma, pappa och farmor jobbar.
I dag var det meningen att pappa, jag och Helena skulle åka ner till Stockholm, men pappa var tvungen att jobba, så det blev bara jag och Helena som åkte ner.
Efter lunchen placerades jag i den lila barnsitsen på pakethållaren och sedan rullade vi ner till bussstationen. Helena var tvungen att tvungen att köpa ett häfte och det tog en evighet innan hon var klar. Jag hoppade nästan jämfota av spänning när bussen väl kom och vi kunde kliva på. Helena tvingades hålla ett hårt tag i min hand då jag i brådska över att komma ombord höll på att springa omkull ett par gamlingar och försökte även tränga mig före. Men trots att det var folk före oss i kön så fick vi de bästa platserna… Längstfram!!! :)
Helena kopplade på mig bussbältet och det var spännande att se busschauffören köra.
Jag vill nog också köra buss när jag blir stor!
En liten bit efter att vi lämnat Norrtälje somnade jag och Helena väckte mig när vi närmade oss Danderyd, jag var så trött att ögonen gick i kors.
I Danderyd fick jag en korv i väntan på bussen ut till Solna där farfar bor. Hann inte ta mer än någon tugga på korven förrän bussen kom, men chauffören var snäll så jag fick äta korven på bussen, fast det står att man inte får det. Jag satt mig längst bak i bussen och höll i mig hårt eftersom det inte fanns något bälte.
Helena ringde farbror Micke som skulle skynda sig att möta oss, men han dröjde lääännnngeeeeeeeeee. Helena letade reda på en tråkig lekpark och jag var snäll så jag lekte där ett tag innan jag tröttnade och vi började gå mot farfars port. Bakom farfars hus fanns också en lekpark som var roligare. Något barn hade glömt alla sina sandsaker i sandlådan och det var massa bilar, oj vad det var kul att leka med dom! När farbror Micke väl kom så hade jag inte alls lust att lämna lekparken så Micke gick upp till farfar medan Helena var kvar i sandlådan. Det kom en liten flicka med sin mormor som pratade utländska (kinesiska). Flickan var jätte söt och Helena glömde nästan bort mig och lekte med den lilla flickan nästan hela tiden. När jag tröttnat på sandlådan och de andra barnen förstört tillräckligt så gick vi in till farfar. Han bor på 4:e våningen och jag fick åka hiss upp till honom. Hissen var lite läskig då det var en hiss som man kunde se ut genom dörren och den knarrade hela vägen upp.
Jag har inget minne av att jag träffat farfar tidigare, så han var lite läskig.
Han hörde lite dåligt så jag fick skrika när jag pratade med honom, men han verkar vara snäll.
Farfar, jag, Helena och farbror Micke gick ut på restaurang och åt. Farfar gick med något som såg ut som en stor gåstol, och han gick så långsamt att jag tvingades stanna och vänta hela tiden. Jag tyckte att farfar kunde springa ikapp oss, men farbror skrattade bara och frågade om jag trodde att farfar kunde springa när han knappt kunde gå…
Jag fick en stor tallrik med två grillkorvar och pommesfrittes (stavas det kanske inte… ) och en flaska Coca-Cola. Stolen jag satt på var så låg att jag hade hakan på bordet och Helena sa att jag inte behövde några bestick utan kunde äta direkt från tallriken. Servitrisen var snäll så hon hämtade en barnstol som jag fick sitta i och plötsligt var jag lika lång som Micke och farfar. Eftersom Micke sagt att han hade en present till mig och Helena lovat att jag skulle få åka mer buss så började jag tjata om att åka buss, innan de andra hunnit äta upp. När alla var mätta och glada så betalade Helena och vi gick hem till farfar och hämtade våra väskor, innan vi sa hejdå till farfar och hoppade på bussen. Micke bor på Östermalm och där bor bara fina människor. Fina människor och Micke (hihihi). Micke bor högst upp i ett hus och jag kände mig nästan som ”Karlsson på taket” när jag stod på balkongen och såg ut över alla hustaken.
Jag fick en gitarr och ett piano av Micke. Han sa att jag kunde spela på de när jag ville väcka mamma, pappa och mormor på mornarna. Pianot lät väldigt högt, skulle inte förvåna mig om mamma gömmer batterierna till mina nya instrument. Micke följde oss till tunnelbanestationen. Jag tror inte riktigt att han litar på att Helena hittar rätt…
Jag har inget minne av att jag åkt tunnelbana och det var ganska läskigt att vara under jorden i en tunnel och tunnelbanan lät så högt när den kom. Den såg ut som en stor orm som ringlade fram.
Bussen till Norrtälje kom ganska fort och busschauffören var jättesnäll. Han förklarade att han var tvungen att följa tidtabellen och inte fick åka innan den rätta tiden. Att folk som ville åka med, skulle bli arga om han åkte ifrån dom och inte höll tidtabellen.
Jag var ganska trött och somnade på bussen. Jag fick sova närmare en timme innan Helena väckte mig och sa att vi var framme. Det regnade i Norrtälje och min cykelstol var alldeles blöt när vi skulle cykla, så Helena tvingades torka av den innan jag kunde sitta. Det var jätte mörkt när vi cyklade hem till Helena och hon sa att hon kände sig som en blöt katt. Hemma så fick jag välling och en pyjamas innan Helena kastade mig i sängen och satt på den lugna musik skivan.
Mamma kommer nog att bli jätte arg på Helena som inte bäddade ner mig i sängen förrän strax före 22.
I morgon ska jag hem till Boel och titta på hennes sköldpadda.
Kanske får jag även åka buss eftersom Helena måste hem till farmor och hämta en bok som Helena måste ha på fredag.
Eftersom Helena vill sova, så slutar jag skriva nu.
God natt!
P.S mamma jag ringer dig i morgon (onsdag) D.S
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...