Direktlänk till inlägg 22 augusti 2008
Nu är jag tillbaka på hemmaplanen efter en tripp till Stockholm. Och till alla som tvivlar på min orienteringsförmåga så kan jag bara berätta att jag inte gick vilse. Helena visst bara inte riktigt vart hon skulle gå (hahaha).
Jag är som sagt inte så hemma i Stockholm och jag har så vitt jag vet bara varit på Skeppsholmen en gång tidigare och då på besök i Östasiatiska museet .
Det var vinter och jag åkte dit i bil. Nu är det sommar och jag åkte tunnelbana…
Men jag hoppade i alla fall av vid Östermalmstorg och gick resten av vägen.
Jag kom fram med livet i behåll, men jag har skavsår på båda hälarna .
Kom dit 30 minuter innan kursen började, så jag kunde sätta mig på en brygga och njuta av utsikten och vattnet,
Är trött som sjutton efter att ha åkt en väldans tripp i dag och nerverna efter att upplevt det okända gör att jag måste tvinga mina ögonlock att hålla dig öppna. Trots att det bara gått en dag så har jag känslan av att jag hamnat på rätt ställe. Jag ligger i mitten någonstans åldersmässigt men vid presentationen så insåg jag att det som skiljer mig mot resten av klassen är att det som jag läser skiljer sig otroligt mot de andras litteratur.
De namn jag kände igen av författarna var Marianne Fredriksson och Bodil Malmsten, resten var totalt okända författare. Jag har inte läst varken Malmsten eller Fredriksson och jag har ärligt talat inte någon lust att läsa dessa heller, eftersom den genren inte passar mig.
Jag tror att detta kan bli en bra höst. Nu ska Nena natta sig eftersom hon ska upp tidigt. Ska försöka komma iväg vid strax innan 8, vilket betyder paniktidigt enligt min klocka.
Fortsättning lär följa.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...