Direktlänk till inlägg 29 augusti 2008
Han kom, han tog maten och gick…
Min bror kom på besök. Jag tog sovmorgon eftersom Micke inte är/varit världens mest morgonpigga person och jag således väntade honom i skymningen.
Ställde klockan på 09.00 och vaknade faktiskt direkt, när klockan ringde utan att ”snoza” en enda gång.
Hittade telefonen i röran på bordet och såg att jag fått ett meddelande i gryningen innan vakenheten hade kommit till mig.
Meddelandet berättade att min bror var på väg till Norrtan och skulle landa vid stationen en stund innan 10.
Plötsligt var all trötthet borta och jag fick en energikick. Jag som räknat med att ha hela dagen till att städa, diska och småpula hade bara ca halvtimmen på mig. Hann med två koppar kaffe och fixa den värsta röran innan bror ringde på dörren.
Mitt på dagen hade jag möte med dr Bodil. Denna doktor är den enda läkare som jag träffat som faktiskt förstår, som faktiskt lyssnar och som faktiskt gör allt för att jag ska bli bra (eller må bättre i alla fall).vad 10 i ett kastade jag upp brorsan på den ena av mina cyklar, hoppade upp själv på den andra och for ner på byn i världens fart. Det blåste så mycket motvind att jag stundtals stod stilla på den rullandes cykeln i nedförsbacke ( någon som förstår den meningen??).
Klockan var prick när jag med andan i halsen och håret som ett mindre skatbo (cyklat i motvind, hihihi ) rusade uppför trapporna och kastade upp dörren som en mycket instabil och folkilsken psykpatient.
Det fanns i dag inget tvivel om varför jag går hos psykolog.
Min bror varnade för att jag kunde vara beredd på att läkaren kunde ta ifrån mig alla vassa saker i väskan, skosnörena i gympaskorna samt ge mig lift till en eget litet rum på ett mycket trevligt och ljudisolerat hotell…
Skuttade fram till den lilla luckan och halade fram plånboken för att meddela att jag dels kommit på avtalad tid och dels för att betala besöket.
Kvinnan lade huvudet på sned som en liten tiggande hundvalp och såg medlidande på mig, samtidigt som hon försiktigt som för att inte ge den instabila idioten ett utbrott, meddelade att Bodil inte satt på södra mottagningen utan på Norra.
När jag för en gångs skull är i tid, så är jag på fel plats!!!
Det var bara att hoppa ut till cykeln igen, gräva en den mycket tunga väskan efter cykelnykeln och ge sig av till nästa mottagning.
Det jag gillar med min lilla stad är att den är liten så jag blev bara ett par minuter försenad till träffen med min läkare.
Skriver mer senare. Ska käka middag med Karin och kommer att bli försenad om jag inte ilar.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...