Direktlänk till inlägg 8 september 2008
Jag befinner mig just nu i gränslandet mellan vakenhet och medvetslöshet. Är trött som sjutton men kan inte sova eftersom jag då troligen kommer att vakna appigg om någon timme och sedan inte kunna somna i kväll och därför är vaken hela natten och somna gryningen… för att göra en lång tanke lite kortare så kan jag inte lägga mig och vila för då missar jag sjutton båten i morgon och kommer inte till finland.
Behöver jag berätta att det ibland är jobbigt att heta helena och tvingas tänka i väldigt många led.
Anledningen till min trötthet är att min natt inte direkt var det lugn som jag planerat att det skulle bli.
Josefin sov över!
Hur kan en liten fem -åring hålla en vuxen vaken nästan hela natten???
Hon pratar inte i sömnen, hon gråter inte i sömnen och hon går inte i sömnen men ändå så sov jag inte många timmar i natt pga den lilla tjejen.
För att helt förstå mitt problem så måste jag berätta hur mitt lilla rum ser ut.
I sovalkoven bor min säng. För att ge känslan av ett rum så har jag placerat mitt enorma skrivbord någon meter från sängen, ut från väggen. Vid skrivbordets baksida står min soffa. Från sängen ser man ett överfullt skrivbord och översta kanten på min soffrygg. Liggandes i soffan hör man ljud från sängen (om någon ligger där), men för att se sängen måste man resa sig upp i sittande ställning och kika över soffans ryggstöd.
I natt skulle Josefin sova i min 90 cm breda säng, hon somnade i soffan.
Jag bar lilltjejen till sängen och dumpade henne under täcket, tillsammans med mina två nallar, min Izzy, hennes Gossan, hennes snuttefilt och hennes kudde. När hon var på plats i sängen gick jag själv tillsängs i soffan som är något kortare än jag är lång, men helt underbara att sova på.
Höll på att somna när jag hörde: ”Mamma?”, bakom ryggen. Jag kikar över soffryggen och ser ett litet troll sitta mitt i sängen. Jag kliver ur soffan och går runt till sängen, trollet ligger åter ner på kudden. Jag stoppar om henne och går tillbaka till soffan och kryper ner. Höll på att somna igen när jag hörde ytterligare ett: ”Mamma?”, bakom ryggen. Jag kikar över soffryggen och ser troll sitta mitt i sängen igen. Jag kliver ur soffan och går runt till sängen, trollet ligger åter ner på kudden. Jag stoppar om henne och går tillbaka till soffan och kryper ner. Höll på att somna igen när jag igen hörde: ”Mamma?”, bakom ryggen. Jag kikar över soffryggen och ser att Josefin sitter upp igen. Jag kliver ur soffan och går runt till sängen, jag stoppar om henne och går tillbaka till soffan och kryper ner…
Detta upprepas sex gånger till och jag funderar tillslut på att möblera om så jag ser Josefin från soffan, utan att behöva sätta mig upp varje gång jag hör ett pip från sängen. Inser dock att mina grannar kanske inte skulle tycka om att jag hade en liten omflyttningsfest mitt i natten, mitt i veckan.
Jag väljer den lättaste utvägen och tar helt enkelt mitt täcke, min kudde och knatar till sängen. Kastar alla gosedjur på golvet, puttar in ungen närmare väggen och lägger mig i sängen, drar täcket över mig och somnar äntligen. Vaknar att smärta en mycket kort stund senare och märker att Josefin i sömnen SPARKAT mig i magen med foten. Jag vänder på mig och somnar om bara för att vakna av att ungens arm kommer flygande och träffar mig i nacken. Jag svär lite och byter ställning igen… ”Pang” säger det och jag får hennes stora kudde rakt över näsan och den lägger sig vackert som en filt över ansiktet. Helena kan inte längre andas!
Tänder lampan, sätter mig upp, tar hennes kudde och parkerar den där jag anser att den ska vara, nämligen under huvudet. Lägger mig ner igen och släcker lampan och vipps så är hennes fot i min rygg…
Var det inte kudden som störde så var det flygande fötter, flaxande armar eller mycket långa ben som krävde plats…
Jag sov inte i samma säng som en femåring utan delade sängplats med en mindre helikopter propeller…
Efter en stunds slagsmål ger min hjärna upp av sömnbrist och jag somnar, vid närmare 5- snåret på morgonen.
Vaknar plötsligt av ett ljud som jag absolut inte vill höra klockan 8 på morgonen, speciellt inte när jag sitter barnvakt. Telefonjäkeln!!!! Försöker svara så snabbt jag kan och avsluta telefonsamtalet så fort det bara går. Är nöjd med mig själv och vänder mig mot sängen, beredd att krypa ner igen för att sova bort ytterligare ett par timmar. Två gröna ögon stirrar vaket på mig… Tji fick Helena!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...