Direktlänk till inlägg 16 september 2008
Full fart ner till AF, vidare till psykologen för att lämna ett papper och eftersom det var jag som skulle lämna det så var människan självklart på den andra mottagningen,men med internposten så löste sig det problemet och jag rullade vidare till nästa äventyr.
Sprang på min lärare som jag hade i 8-9:an. P-O berättade att han hittade gamla noveller som jag skrivit när jag var 14 år... Vet inte om jag önskar se dom, eller om jag ska vara glad att jag inte minns dom.
Vidare färd till favorit pizzan och en lång lunch med Karin. Nya stolar, nya sköna stolar var införskaffade så vi satt mycket längre än vi brukade innan vi vandrade genom stan igenEn promenad in på Kappahl (älskar deras kläder), H&M och sedan Åhlens... Plötsligt ringde telefonen och Karin blev ombedd att vara på sjukan för provtagning så fort hon kunde. Mindre än 5 minuter senare var vi på sjukan och där besökte vi olika avsleningarna och rummen innan vi var blev´släppta på fri fot. Karin ska dock infinna sig i morgon vilket betyder att jag och Emma är lämnade åt vårt öde i morgon, men det brukar ordna sig.
Jag har inget för mig och är bara glad över att jag kan hjälpa till, vad har man vänner annars till?
Det är inget problem! Så mycket som Karin ställt upp på mig så är det det minsta jag kan göra och eftersom jag och Emma trivs med varandra så är det ingen uppoffring.
Ser just en film på 4:an. För ett par år sedan så skrev jag ett projektarbete där jag gämförde medeltidens pest med nutidens fågelinfluensa. Gissa vad filmen handlar om!?
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...