Direktlänk till inlägg 27 september 2008
Efter att ha upplevt dagen så kan jag erkänna att jag har huvudvärk efter allt skratt och galna tankar som rört sig runt i hjärnan. Det var länge sedan som jag skrattat så mycket som jag gjort i dag.
Tre lugna och trygga tjejer träffas på stan och genast börjar vansinnet sprida sig i gruppen. Som en virussjukdom drar den snabbt in i alla och raskt drabbas vi av samma underliga humör och det dröjer inte länge innan skratten skallrar mellan husen och vår galenhet måste synts i våra ögon för så fort vi gick in på pizzerian så lämnade alla andra lokalen och plötsligt sitter vi helt allena.
Jag, Lola och Karin hamnade på stammis stället och det trots våra försök att undvika pizzerian.
Men då priserna ökat på andra ställen, maten inte dög och vår hunger var stor så knatade vi ändå till pizzerian via underliga genvägar. Pizzan var dock så fullpackad att de enbart kunde erbjuda ståplats, men turen var med oss och vi haffade efter lite stirrande tre platser. Hade vi väntat ytterligare tio minuter så hade vi som sagt kunnat välja vilka platser vi velat eftersom vi lyckades skrämma iväg varenda kotte.
Även om jag innerst inne tror att det snarare finns något annat än maten som drar Karin till pizzerian.
För att erkänna så är inte jag heller helt opåverkad av hans charm, men det är främst kul att psyka Karin eftersom det såååå tydligt märks att hon fått en beundrare.
Jag och Karin ska fixa i ordning pizzerian och vi planerar för fullt. Väggfärg och fondtapet är i det närmaste bestämda och vi är beredda att starta renoveringen om fjorton dagar.
Nu ska vi bara övertala ägarna om att vi har rätt i val av färger vi ska även övertala dom om att vi är rätt personer att renovera. Även övertala dom om att de måste renovera snart. Som det kanske framgår så vet ägaren inte om att vi ska renovera… Eller rättare sagt så fick de veta det i dag, men är ännu inte riktigt lika hundra på vår idé som vi är.
Tack för en kanondag tjejer! Gillad den rosa tapeten med fjärilarna något otroligt! (eller inte) Är fortfarande förvånad över att han inte blev mer förvånad än han blev.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...