Direktlänk till inlägg 8 oktober 2008
Var häromdagen på Willys och köpte grytbitar eftersom det var ett bra pris på detta så i går gjorde jag för första gången i mitt liv en köttgryta. Medan den stod och puttrade insåg jag varför jag aldrig gjort grytor förut… Jag är inte förtjust i kött!!!
Så varifrån jag fått den snilleblixten att jag skulle göra en köttgryta med köttbitar som jag inte är så förtjust i har jag ingen aning om.
Så vad gjorde jag? Jag kastade mig över telefonen och messade Ylva och bad om hjälp med att äta upp grytan. Klockan 18 infann hon sig och då grytan inte bara var ätbar utan även ganska god så överlevde vi båda och hamnade framför dumburken med ett gäng filmer.
Först ut blev den underbara 80-tals skräcken ”The lost boys” med Kiefer Sutherland och Jason Patric i huvudrollerna.
Därefter följde Skräckisen ” When a stranger calls” som trots att den inte innehöll en enda synlig bloddroppe så var den mycket läskig på det psykiska planet, så för att få våra nerver i balans igen så avslutade vi kvällen med ”Mannen i järnmasken”. Inte den nya med fjanten Leonardo i huvudrollen utan den versionen från 1976 med Richard Chamberlain som Kungsol och bror…
Den version som jag en gång hade inspelad på video och lånade ut till syrran som spelade över den med någon komediskit och undrade varför jag blev så sur. Jag kan meddela att jag som yngre älskade denna version av ”Mannen i järnmasken” och dyrkade alla roller som Richard Chamberlain gjorde.
Strax över 01.00 i natt larvade vi ut genom porten och jag gjorde Ylva sällskap en bit på vägen. Dagen var toppen och jag fick bara roliga och trevliga saker gjorda, dock inget gjort som jag borde fått gjort och måste göra.
Innan middagen med Ylva så blev det fika på ”En liten smula” med Carina. Trots att vi bor mindre än 2 kilometer från varandra så träffas vi ungefär 1-2 ggr om året. Förra gången vi träffades och fikade på ”En liten smula” så höll hon på med Halloween förberedelserna , gissa vad hon var fullt upptagen med i går när vi träffades??? Halloween så klart!! :)
När Carinas och mina vägar skilts åt så orkade jag inte åka hem och börja med något av allt det som måste göras så jag ringde Karin. Vi cyklade på varandra på busstationen och hamnade på ”Kanelbullen” där vi i närmare 1 ½ timme njöt av solen och snackade skit.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...