Direktlänk till inlägg 23 oktober 2008
I dag begravdes en vän till min kusin och min fars företagspartner. Min pappa var inte i form för att gå på begravningen men min kusin gick och min moster.
På begravningen kom en kvinna fram till min moster och frågade om hon var Berits syster, alltså min mammas syster. Min moster blev förvånad men tvingades ju erkänna att så var fallet. Kvinnan hette Smirre och hennes man som var med hette Jan. Även deras dotter Smulan var med på begravningen. När jag var liten och fortfarande boendes i Hässelby så var Smulan min bästa kompis.
Jag var ofta hos Smulis och var även med familjen till deras sommarställe i Skåne under ganska många år.
Moster tog kort på familjen oh jag ser fram mot att se fotot.
Ganska komiskt att världen är så liten som den visar sig vara...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...