Direktlänk till inlägg 1 december 2008
Nu har jag lämnat Elias vid roslagsstoppet och håller som mest på att varva ner. Kojan är riven, disken är nästan diskad och pulkan står åter i sitt hörn och stirrar ondskefullt på mig :)
I går åkte mamma till Kina, jag och Elias var nere på busstationen och vinkade adjö. Ställde Elias på bänken så han kunde se in i bussen och redan 5 minuter innan bussen skulle avgå började Elias vinka till farmor innanför rutan. Han vinkade med ena handen och höll en kokt korv i den andra. När bussen väl åkte så hade vinkandet smittat av sig och alla på bussen vinkade åt oss. Ganska kul att se alla passagerarna vinka som drottningen åt oss dårar på marken.
Sedan Elias kom i lördag har vi hunnit med mycket och jag vet inte vem av oss två som har haft roligast. Vi har varit på bio, bakat pepparkakor som vi "målat", busat i snön och målat ljus. Jag har skrivit ut målarsidor från datorn att färglägga och vi har byggt en koja. Vi har även hunnit gå på en julmarknad och även varit inne i affären och handlat godis samt käkat Elias favoritmat "Fiskpinnar med potatismos" och det skulle vara riktiga fiskpinnar som bara består av panering och inte de som jag ville köpa, men eftersom jag är som jag är så fick han bestämma.
Jag tycker verkligen att det är super skoj att ha Elias och jag hoppas att det blir många fler gånger som jag får passa den lilla sprattelgubben.
Min bror ringde vid 8- snåret och undrade om han kunde slagga hos mig eftersom han är på väg ut till landet, men sista bussen hade gått från Norrtälje. Han ringde i från pappa i Stockholm och skulle strax lämna lägenheten. Mig vetligen så tar det ca 1,5 timmar till mig och han borde med andra ord ringt på dörren för evigheter sedan, å andra sidan så är det min bror vi pratar om så... :)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...