Alla inlägg under januari 2009
Att jag gillar djur är ingen hemlighet men eftersom min syster var allergisk så var djur något som skulle hållas utanför dörren.
Men med lite list så…
Mitt djurintresse började med att jag blev förälskad i min morfars orkan till hund.
En stor svartvit Border collie vid namn Kim.
Min familj hade flyttat ut till en kåk på landet och vad vore ett hus på landet utan djur, så när morfar dog så blev Kim husselös och för mig var det en självklarhet att Kim skulle bo hos mig, min mor tyckte dock inte att det var en bra idé eftersom min syster var allergisk och en hund var inte att tänka på så för Kims bästa så avlivades han.
Jag sörjde Kim när en väninna till min mamma frågade om jag ville ta hand om hennes kanin. Eftersom det var en kanin med utebur och som aldrig bott inomhus så skulle han inte påverka syrran. Min lycka var gjord när Stampe flyttade in och av alla mysiga stunder jag drömt om gick ingen i uppfyllelse. Stampe visade sig vara mer vild än tam och hade aldrig blivit kelad med, så varje gång jag ville klappa min kanin så förvandlades han till ett litet monster med morrande strupe och snabba tassar med vassa klor.
Min systers musiklärare födde upp underlater och eftersom min morfar haft en så visste syrran att hennes astma tålde fåglar och plötsligt hade vi Putte och Maja i en bur i köket. Alltid när telefonen började våra tysta fåglar att tjattra något otroligt. När Putte dog ersattes han av Boy.
En vinter dök Kissen upp och smög sig in i familjen. Kissen var en bostadslös och övergiven sommarkatt som adopterade oss. Till en början bodde han i garaget, sedan flyttade han till en filtfylld låda på trappan, därefter hamnade han i hallen och innan vi riktigt han med så befann han sig i min säng. Kissen bodde dock inte kvar hos oss speciellt länge, när det blev lite för livat i huset så flyttade han till en granne, nämligen Stampes tidigare ägare.
Anledningen till Kissens flytt var en liten kattunge som tog över huset. Det var min bror som en dag berättade att han köpt en kattunge för 1kr. ”Vi ska inte ha någon katt, men vi kan åka och titta på den… (Hmmmm) Hon var sköldpaddsfärgad och sååååå söt. Behöver jag berätta att hon samma kväll fick följa med oss hem?? Min bror diggade vid den tiden Lilli och Sussie, så namnet på den lilla kattfröken blev Sussie. När kisse Sussie var ett par år gammal så fick vi nya grannar och plötsligt blev det jobbigt att stå på trappan och ropa på Sussie eftersom de nya grannarna hette Tommy och … Sussie.
Jag vet inte hur många gånger Sussie svarade från granngården när jag ropade på kisse Sussie.
Sussie blev familjens lilla favoritbebis och syrran stördes inte alltför mycket av katten, eftersom syrran nästan aldrig var hemma.
En dag kom pappa hem med Totte. Vad jag har för mig så skulle den 3 åriga Totte avlivas eftersom han levde i ett splittrat hem och ingen ville ha den lilla vovven. Min farbror bytte honom mot sin parkeringsplats (hmmm…)
Eftersom min farbror inte hade tid/ork/lust för en liten livlig hund så hamnade han hos oss och äntligen hade min dröm uppfyllts och jag hade en egen liten svart cockerspaniel. En hund som blev min bästa vän och som jag fortfarande älskar något otroligt. Minnen från Tottes tid finns det otroligt många och hela tiden dyker det upp fler minnen. Tottes bästa kompis blev grannhunden Vickie en vit spetsblandning och Herman även han en grannhund. Men även i huset fick han en kompis, en rödvit kattkompis. Den rödvita katten var kisse Sussies äldsta son och hade namnet Nisse. Hans riktiga namn var dock Nils Granberg.
Kisse Sussie fick några kullar innan vi steriliserade henne och av dessa behöll vi några. Mimmi, Nisse. Freddie, Zimba, Tixie, Trixie, Röding … Mfl. Namnen på alla katterna är inte lätt att minnas eftersom de var ett par.
En dag fick jag en kompis som älskade djur och av henne fick jag intresset av mindre djur, speciellt Tamråttor. Hade rått uppfödning ett tag och eftersom jag nu fått min syrras rum så brydde sig mamma inte om vilka djur jag hade, bara de var instängda. Det blev burar med dansmöss och två hamstrar med namn ”Piggelin” och ”Rocky”. Råttorna var favorit djuret och de gillade jag så mycket att jag startade uppfödning. Zomic var underbar! En viltfärgad råtta med en otrolig nyfikenhet. Han och jag satt på kvällarna och drack the ur samma mugg. Bredvid på golvet satt Totte, studerade mig och råttan. Totte satt råttvakt och passade så mina rådisar inte trillade ner på golvet eller rymde.
En kväll kom min lillebror upp och frågade vad jag pysslade med eftersom jag hoppade fram och tillbaka på golvet, över teverummet. Det var inte jag som hoppade utan en liten gråvit kanin som på ett café i Norrtälje döptes till ”Amadeuz Mozart Poseidon”, men kallades kort och gott bara ”Duffen”.
Ett efter ett försvann djuren av ålder ur våra liv och den sista katten som dog var ”Rödingen”, han dog av saknad efter vår hund ”Skipper”. Skipper var ingen cockerspaniel utan en underlig ras som för oss var helt okänd. Skipper kom till oss på samma sätt som Kisse Sussie. ”Vi ska inte ha någon hund, men vi kan åka och titta…” Skipper” var av rasen schipperke och är den underligaste sak jag någonsin sett. Han var svart hade rävhuvud, tunna pinnar till ben och en kropp som en boxare. Kraftig bröstkorg med smal midja. När han kom var han en värsting men efter bara ett par veckor så var han en bra vakthund som inte längre önskade jaga bussar eller hugga alla som hade klappvänliga händer.
Säkert har jag glömt ett eller annat djur, men de kommer säkert att nämnas framöver.
Just nu finns inget djur i släkten och jag får nöja mig med att klappa katter och hundar hos vänner. Men jag har börjat få en längtan… Hos andra i min ålder börjar klockan ticka så sakta och även hos mig. Jag börjar längta efter …hund! Var inne på en sida där det såldes sååååå söta Border collie valpar och jag vill ha hund igen. Men som jag bor för dagen är djur förbjudet och dessutom kan jag erkänna att min ekonomi för stunden inte räcker till en hund, men en dag ska jag skaffa en egen Kim.Jag måste skaffa ett liv!! De senaste timmarna har jag varit inne på mina vänner bloggar fler gånger än jag önskat, bara för att upptäcka att det är ytterst få som skrivit idag.
Spelar nog ingen roll hur många gånger till jag hoppar in och kikar, de lär nog inte uppdateras i kväll i allafall.
Borde kanske överge datorn för kvällen och fortsätta glo på tv, innan jag åter nattar mig.
Hamnade av en slump framför "Martha Stewart show", vars hela program i dag handlar om VARMKORV!! Jag hade ingen anig om att amerikanarna brukar ha surkål på sin kokta. Själv anser jag det godast med räksallad.
I dag är humöret bättre, men känner fortfarande ingen riktig "kulighet" över något.
Har läkaren på måndag och måste då höra om det finns andra tabletter än de jag går på, eftersom mina antidepp inte längre har någon varkan och mina humörsvägningar har kommit tillbaka.
Funderar på att rulla till flygis och köpa ett paket "Roslagsgrillare", ett par korvbröd och lite räksallad...
Hon fyllde lägenheten med ljud i försök att stänga ute rösten. Teven gav henne känslan av ha rummet fullt av vänner där alla hade sina egna problem att kämpa med och lämnade hennes ifred. Hon höll aldrig händerna stilla utan var alltid sysselsatt med något för att inte få fingrarna att lyda rösten i hennes huvud.
Hon viste att kniven var vass, hon hade gjort försöket förut. Som en väsande orm med huggtänder låg den på bänken och väntade på henne. Ännu var hon för stark för att trotsa röstens övertalningsförsök. För stark att se att det fanns andra alternativ än den slutliga utvägen.
Hon önskade att rösten skulle säga något snällt. Bara få höra ett enda berömmande ord, men rösten vägrade. Skrattade bara rått och hånfullt: ”Varför tror du att du är värd beröm? Du som inte är någon, som aldrig kommer att bli någon, som är lat, otacksam och den vidrigaste människan i världen”.
Hon gick för att rummet höll på att kväva henne och för att den slutliga hjälpen fanns för nära. När beslutet var fattat skulle det vara ett slutgiltigt beslut och räddningen inte längre existera.
Hon fortsatte vandringen på vägen, långt efter att mörkret sänkt sig och lamporna tänds. Hon gick för att trötta ut rösten i huvudet. Få blåsten och snön att ta med sig rösten i vindilarna som drog förbi.
Ensam, så ensam… men aldrig helt ifred. Hon har en ständig följeslagare som följer hennes steg och som vägrar låta henne finna ro eller lycka.
Fortsättning följer...
Funderar på att byta namn till "Klagobloggen", eftersom det känns som det enda jag gör är klagar och ältar saker på bloggen.
Jag lever ett så tråkigt liv att inget roligt sker som jag kan skriva om...
Älskar dessa svenska översättningar som dyker upp titt som tätt.
http://www.youtube.com/watch?v=r0H0d4Wtkqg
Hittade årets första frågor hos Annie .
CSI, Criminal minds... Highlander
En jacka