Direktlänk till inlägg 18 februari 2009
Har hamnat i en bubbla. En skapande bubbla där inte finns plats för vänner, frisk luft eller mat. Hela dagarna går åt till att skriva ord, meningar och händelser. Det enda jag tänker på är hur romanen ska fortsätta och vad personerna i den pysslar med.
För stunden behöver jag sitta i min lilla bubbla och bara vara för mig själv med min fantasi.
Jag hoppas att mina vänner kan ha överseende med min bubbla och mitt sätt för stunden, de vet förhoppningsvis att jag dyker upp en vacker dag som mitt vanliga sociala Helena.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...