Direktlänk till inlägg 10 april 2009
*******************************************
Dagen började med att vi härjade som dårar i vardagsrummet i jakt på påskägg som mamma gömt kvällen innan.
Sedan kokades det ägg som vi barn dekorerade genom att måla dem med vattenfärg eller tuschpennor. Vattenfärgen hade den dåliga egenskapen att den aldrig verkade torka, fingrarna hamnade alltid i färgen och lämnade små fina fingeravtryck över den ytan som var vit.
Det ena efter det andra kokta ägget målades, medan mamma lagade den mat som senare skulle serveras på påskbordet, när gästerna anlände.
Påskarna när jag var liten var så mycket roligare än de är nu. Det rådde en feststämning och skratten ekade mellan glasen på bordet.
Nu vet jag knappt ens att det är påsk, och än mindre bryr jag mig.
Mamma frågade i dag om jag hade tänkt att komma hem till henne i morgon. Hon hade inte planerat någon speciell mat, men att hon kanske kunde göra en omelett om jag dök upp.
Om jag inte kommer så ska hon vara ute på tomten och fixa… Om mina bröder får för sig att komma ut så kanske jag häger med dem, men som det känns nu så är det bara bortkastad tid. Om min mamma hellre vill vara ute på tomten, så kan jag likväl sitta och glo i min lya.
Det är helt enkelt inte samma kulighet som när jag var liten, inte samma festlighet med helgen och inte ens en enda påskkärring har jag stött på heller.
Ägg har jag i och för sig målat ett par de senaste veckorna.
Dessa ägg blev till Elias, Josefin och Joel.
Fler påskägg finns att beskåda på hemsidan. http://maxe.zoomin.se/A84678.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...