Direktlänk till inlägg 14 april 2009
Åter har jag sårat folk, åter har jag sagt vad jag tycker och orden som inte varit meningen att såra har sårat.
Att säga att de inte var sanningen är det för sent att berätta, för det var sanningen.
De som känner mig vet vad jag menar, de som inte gör det undrar vad jag pysslar med.
Jag är ledsen över att jag sårade er, gjorde er förbannade och att jag inte var ärlig.
Men hur kan jag vara ärlig mot er, ner jag inte ens kan vara riktigt ärlig mot mig själv eftersom jag inte har en aning om vad jag ska göra?
Så trött på att spela det spel som jag hela livet varit en del av. Så många vänner jag haft som varit en del av mitt liv under ett par veckor eller månader, för att en dag sluta höra av sig. Jag har känt mig sviken och undrat varför de försvann.
Utan att med ett ord till förklaring bytt telefonnummer eller bytt adress. Inte ett kort under flera år och plötsligt så dyker de åter upp i mitt liv, förvånade över att jag inte blir glad över att de hört av sig.
Det är kul att få veta att de mår bra, att de har ett liv de trivs med och att de fortfarande vet mitt namn. Men det hade varit roligare för mig om jag fått följa deras steg hela vägen. Ska jag känna glädje över att de vill återuppta kontakten och ska jag kasta min försiktighet över axeln och välkomna dem tillbaka in i mitt liv?
Jag kan inte bara glömma och förlåta att de utan ett ord sa upp kontakten. Jag kan inte göra det utan att höra den lilla rösten inom mig undra vad de är ute efter, vad de vill ha av mig för att fortsätta höra av sig…
Förlåt att du tog mina ord som hård kritik, men det var inte jag som försvann utan du. Jag minns fortfarande hur kul vi hade den sommaren, men jag minns även hur övergiven jag kände mig när du försvann och hur sviken jag blev när du inte höll ditt ord. Även om jag innerst inne visste att du inte skulle hålla löftet, så gjorde det ont när jag svart på vitt fick det bevisat.
Slå ett djur och det kommer att skygga för en lyft hand. Det tar tid innan jag återfår förtroendet.
Men det är upp till dig att avgöra om det är värt det, jag har i mina egna ögon inte gjort något fel.
Varför ska jag ha så svårt att bara njuta av dagen utan att se skuggor överallt???
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...