Direktlänk till inlägg 24 april 2009
*****
Cirkus en gång om året knatar jag in hos frissan och sätter mig i stolen. Jag har den typen av hår som växer som ogräs, är tjockt som en fäll och tar en evighet att torka efter duschen. Troligen skulle jag behöva trimma manen oftare än jag gör, men när jag väl gör det så tar jag bort ganska ordentligt. I dag blev det dock lite mer än jag tänkt och så kort kalufs som jag har för stunden har jag nog inte haft på… 25 år?
Det blev väll närmare en decimeter kortare i nacken på mig, än vad bilden i boken visade, men jag kan glädja mig med att det kommer att växa ut :)
Numera räcker det med att jag rufsar till skallen så är det klart för dagen. Blev dock lite förvånad när jag cyklade på väg till Karin och fick se min egen skugga i asfalten. I stället för den enorma huvudskuggan som alltid brukar förfölja mig som en fladdrande flagga, så såg det ut som om jag hade en igelkott på huvudet. Det stod rakt upp runt hela skallen. Lite förvånande att se.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...