Direktlänk till inlägg 9 juni 2009
Medan mamma var med moster på sjukan så passade jag Elias. Det ritades, skrattades och smågnabbades i lägenheten. När benen blev för fulla av spring så blev det en cykeltur till lekparken. Elias i cykelstolen och Josefin på egen cykel. I parken blev det till en början full fart åt samma håll, men när Elias ville klättra och Josefin ville gunga då urartade det och slutade med att Josefin blev på ett otroligt dåligt humör. Inget var kul enligt henne, det var kallt och tråkigt. Jag blev beskylld för att bara titta på Elias och struntade i henne. Dessutom ansåg hon att jag bara gjorde det Elias ville och struntade i allt som hon ville göra...
Josefin är världens härligaste lilltjej när hon sätter den sidan till, men hon kan även vara ett litet sattyg som jag ibland känner stor lust att strypa. Hennes envishet och oförmåga att vilja lyssna eller i alla fall att vägra lyda, gör mig på dåligt humör. Det slutar alltid med att jag vräker ur mig:
- Varför ska jag göra som du vill när du inte vill göra som jag vill?
Hursomhelst så han vi vara ett tag i parken innan mamma ringde och sa att hon var på väg. Då kom nästa problem! Ingen av barnen ville cykla utan båda ville åka i barnstolen på min cykel. Det tog kanske närmare tio minuters gnäll innan vi kunde lämna parken och då var det med Josefin på min cykel. Elias hade liksom jag tröttnat på Josefins gnäll och med en suck sa han: - Okej Josefin… jag cyklar väll på din cykel då…
Belöningen blev en stor kram från Josefins sida och belöningen för oss var att vi slapp Josefins klagande, suckar och sprutande tårar.
Dagen slutade i alla fall nere i hamnen där vi hittade änder att mata och även en skock med måsar som snodde allt de kom åt. Sprattelgubben och lillråttan hade i alla fall kul och åter ekade skratten över Norrtälje. Efter ett besök på McDonald där trollen lekte hur snällt som helst så somnade Josefin ganska tidigt i hennes mått mätt.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...