Dina kläder...

Första barnet: Du börjar ha mammakläder så fort din gynekolog berättar att du är gravid.

Andra barnet: Du har dina vanliga kläder så länge som möjligt.

Tredje barnet: Dina vanliga kläder ÄR dina mammakläder.

****

Barnets namn...

Första barnet: Du lusläser alla namnbäcker som finns och övar på uttal och olika stavningskombinationer på alla dina favoritnamn.

Andra barnet: Någon måste väl döpa sitt barn efter faster Agda, eller hur? Det kan lika gärna vara du.

Tredje barnet: Du slår upp en bok, blundar och pekar och tittar efter vad fingret pekar på. Carl-Rutger? Det får duga...

*****

Förberedelser inför förlossningen...

Första barnet: Du övar på andningen regelbundet.

Andra barnet: Du orkar inte öva eftersom du kommer ihåg att förra gången så gjorde det absolut ingen skillnad alls med den där andningen.

Tredje barnet: Du ber om bedövning i åttonde månaden.

*****
Barnets kläder...

Första barnet: Du förtvättar din nyföddes kläder, ordnar dem systematiskt efter färgerna och viker dem fint i babyns egna lilla byrå.

Andra barnet: Du kollar kläderna för att se om de är rena, men slänger bara de med de mörkaste, mest synliga fläckarna.

Tredje barnet: Varför skulle inte pojkar också kunna ha rosa kläder?!

****

Saker att oroa sig för...

Första barnet: Vid minsta lilla tecken på att allt inte är som det ska - ett kort skrik eller vad som helst - så plockar du upp babyn.

Andra barnet: Du plockar upp babyn först när dess skrikande blir så högljutt att det kan väcka din förstfödda.

Tredje barnet: Du lär din treåring hur man vrider upp mekaniska leksaker.

*****
Aktiviteter...

Första barnet: Du tar med din baby till babygymnastik, babysim och sagoläsning för babyn.

Andra barnet: Du tar med din baby till babygymnastik.

Tredje barnet: Du tar med din baby till affären och kemtvätten.

****
Att gå ut...

Första barnet: Första gången lämnar barnet hemma med barnvakt så ringer du hem fem gånger.

Andra barnet: Precis innan du går ut genom dörren så kommer du på att du kanske skulle lämna ett telefonnummer där du kan nås.

Tredje barnet: Du säger till barnvakten att bara ringa om hon ser blod.

****
Hemma...

Första barnet: Du tillbringar större delen av dagen med att bara titta på babyn.

Andra barnet: Du tillbringar en del av dagen med att se till så att ditt äldre barn inte kväver, knuffar eller slår babyn.

Tredje barnet: Du tillbringar en liten del av varje dag med att gömma dig från barnen.

Sitter här och håller fortfarande tummarna! Har ännu inte hört något från Roslagsbostäder, men lägenheten är under behandling och då tar det 1-2 veckor innan allt är klart.

Trots att jag fortfarande inte sett den, eller ens en ritning på den, så håller jag på att planerar möbleringen. Ett svårt uppdrag med tanke på att jag knappt har några möbler och som sagt ännu inte vet hur den ser ut. Men har man fantasi som jag har, så är det svårt att låta bli  :D

 

Utanför rutan droppar regnet som det gjort de senaste dagarna och jag börjar längta efter solen. Även om jag inte tål solen så blir jag piggare av att se den.

Är fortfarande lite förvånad över att min novell ”Duvdamen” ligger överst på novelltoppen på ”Kapitel1.se”

Har varit vaken sedan 8-snåret och ännu inte hunnit göra annat än stirra på skärmen. Funderar fortfarande på om jag ska ”leka” med hemsidan, skriva in lite fakta om dagens datum och lite info om ADD, eller om jag ska göra det tråkiga och städa lägenheten. Har varit ganska ordentlig de senaste dagarna så jag kan faktiskt släppa in levande varelser innanför dörren utan att skämmas alltför mycket.

Så har du lust att göra min dag lite mer solig, ring på min dörr så bjuder jag på kaffe. Ring dock först och förvarna, för kaffet är slut och jag måste till affären innan jag får oväntat besök.  :)

Angående rubriken, så lider jag brist på fantasi och kunde inte komma på någon titel som passade med dagens bloggning.

Josefin åkte i går och jag försöker fortfarande att vänja mig vid lugnet...  Okej en liten överdrift var det eftersom hon var lugnare än jag trodde att hon skulle vara och om jag får som jag vill så gör jag gärna om det.

I dag var det meningen att jag skulle ta en tur förbi Roslagsbostäder för att se vad som händer med lägenheten och hur långt planerna har gått, men regnet gjorde att jag hamnade i dörren, rös till och gick tillbaka in för att koka en kopp kaffe. Jag åker dit på måndag i stället och hoppas att vädret dels blir en liten aning bättre men även att jag hinner piggna till fram till dess.

Var inne på Kapitel 1`s hemsida i dag och upptäckte att min novell "Duvdamen" ligger etta på novelltoppen.  Hur tusan hamnade den där? Inte för att jag klagar, tycker snarare att det är kul att något jag gör blir bra. men förra gången jag var inne och kollade listan fanns jag inte ens med på den.

Medan mamma var med moster på sjukan så passade jag Elias. Det ritades, skrattades och smågnabbades  i lägenheten. När benen blev för fulla av spring så blev det en cykeltur till lekparken. Elias i cykelstolen och Josefin på egen cykel. I parken blev det till en början full fart åt samma håll, men när Elias ville klättra och Josefin ville gunga då urartade det och slutade med att Josefin blev på ett otroligt dåligt humör. Inget var kul enligt henne, det var kallt och tråkigt. Jag blev beskylld för att bara titta på Elias och struntade i henne. Dessutom ansåg hon att jag bara gjorde det Elias ville och struntade i allt som hon ville göra...

Josefin är världens härligaste lilltjej när hon sätter den sidan till, men hon kan även vara ett litet sattyg som jag ibland känner stor lust att strypa. Hennes envishet och oförmåga att vilja lyssna eller i alla fall att vägra lyda, gör mig på dåligt humör. Det slutar alltid med att jag vräker ur mig:

- Varför ska jag göra som du vill när du inte vill göra som jag vill?

Hursomhelst så han vi vara ett tag i parken innan mamma ringde och sa att hon var på väg. Då kom nästa problem! Ingen av barnen ville cykla utan båda ville åka i barnstolen på min cykel. Det tog kanske närmare tio minuters gnäll innan vi kunde lämna parken och då var det med Josefin på min cykel. Elias hade liksom jag tröttnat på Josefins gnäll och med en suck sa han: - Okej Josefin… jag cyklar väll på din cykel då… 

Belöningen blev en stor kram från Josefins sida och belöningen för oss var att vi slapp Josefins klagande, suckar och sprutande tårar.

Dagen slutade i alla fall nere i hamnen där vi hittade änder att mata och även en skock med måsar som snodde allt de kom åt. Sprattelgubben och lillråttan hade i alla fall kul och åter ekade skratten över Norrtälje. Efter ett besök på McDonald där trollen lekte hur snällt som helst så somnade Josefin ganska tidigt i hennes mått mätt.

Har ännu inte hört något om lägenheten. Å andra sidan har jag inte riktigt tid denna vecka att tänka på hur det går. Jag har nämligen ”mosters lillråtta” på besök och då finns inte ens tid att kolla mailen J Enligt Ebba, vars dotter haft en likadan lägenhet så kommer jag att bli förvånad över rymligheten… Hoppas än mer att lyan blir min. Nu FÅR inga murar hoppa upp och jag blir lägenhetslös.

  

Vi vaknade sent och medan vi käkade frukost så dök Ebba upp. Hon hade en stund över och damp in på snabbkaffe. Efter Ebbas besök hoppade vi i kläderna och for på cykel ner till Societetsparken och lekplatsen. Efter ett tag så ringde mamma och meddelade att hon och Elias var på G. Efter en stunds lek i parken där skratten ekade högt från två vilda ungar så cyklade vi vidare till badhuset. Josefin cyklade och jag hade Elias på pakethållaren ( i ”hans” stol).  Även jag var modig nog att hamna i det våta, men vattnet får fortfarande mina ögon att svida. En stund efter avtalad tid dök Matte upp, till Elias stora glädje. Och ännu kuligare tyckte småttingarna att det var att käka klubbor som färgade tungan svart.  

Helt slut efter dagen somnade Josefin snabbt och även jag var mer än färdig!   

Jag rymmer! Har tröttnat på skiten så nu lämnar jag allt och sticker!

Så allvarligt är det inte men den första augusti ska jag vara ute från lyan eftersom den då ska vara redo att hyras ut till någon annan. Eftersom jag inte är studerande så har jag ingen rätt att bo kvar i min studentbostad. Kanske lika bra det eftersom jag stundtals känner mig så gammal i jämförelse med mina grannar som vägrar visa hänsyn för oss "äldre" och festar mitt i nätterna, snor tvättider och kör rally utanför på vägen. Dessutom tvingas jag hela tiden ge mig ut på jakt efter den satans trädgårds bänken som "alla" bara flyttar ifrån sin rätta plats, om jag får för mig att njuta av solen på gräsmattan.

   

Detta med bostad har varit vårens största problem eftersom jag inte vetat om det blir tält, husvagn eller en campingstuga som jag kommer att hamna i.

Fick av Hanna en lista med alla hyresvärdar i Roslagen och jag gav löftet att ringa runt och leta boende, ett löfte som jag inte höll eftersom telefonen fick slut på pengar.

Karin var med mig ner till RB (Roslagsbostäder) i förra veckan. Jag har ett bra tag tyckt, att eftersom jag varit inskriven hos dem i över 6 år så borde det vara min tur snart att vara först i kön på en bostad.

Hittade när jag var inne på deras sida en 1:a som jag kastade in en intresseanmälan för och som jag förra veckan ville veta hur jag låg till på den. Till min stora förvåning visade det sig att det bara var två intresserade före mig på listan för den lilla lyan som ligger i Vigelsjö.

Jag låg på en gul bronsplats, vilket var högre än jag trodde jag skulle vara. Förmedlaren skulle kolla med de före mig i kön om deras intresse  och jag blev ombedd att återkomma den 2 juni, då hon även ville kolla min kredit.

Så när jag var hemma hos mamma ringde jag och fick det glada beskedet att nr 1 inte var intressanta för RB (fråga mig icke varför) och att nr 2 hade tackat nej… 

Jag studsade fram den dagen kan jag garantera.  

 

Fortfarande väntar jag på att muren ska fara upp och rasera mina planer och drömmar. Den sabla muren har en tendens att dyka upp när jag är som gladast och när livet flyter fram. Det är som om jag inte förtjänar att vara glad och eftersom det alltid verkar hända så vågar jag inte riktigt ta ut glädjen i förskott. Men om allt går som jag hoppas, önskar och vill så kommer jag i mitten av juli att hamna i Vigelsjö.

I en 1:a på andra våningen med balkong…  Och det bästa är att den kommer att vara MIN!!! Jag behöver inte planera vad som kommer att  hända framöver, behöver inte ge upp den för att det finns andra som behöver den bättre än mig, eller studerande som har större rätt till lägenheten än vad jag har. Det kommer att vara min lilla lya och jag kommer att kunna bestämma (till stora delar i alla fall) själv, hur jag vill ha det.  

 

Vågar fortfarande inte hoppas att det blir så, men samtidigt kan jag inte låta bli att planera. Eftersom mycket i min lya är hyrmöbler så försöker jag räkna ut vad jag behöver införskaffa för att få det att bli ett hem. (Bilden nedan visar vad jag kommit på hittills). Försöker även att finna ut hur tusan jag ska få bort fläckarna från min hyrsoffa, så jag kan återlämna den i samma skick som jag fick den för två år sedan. Det är mer än två år sedan som jag flyttade in inser jag nu. Jag flyttade in i lyan i maj 2007… Hick vad tiden går!!

  

Nästa vecka ska RB ringa och då får jag verkligen det slutliga beskedet om lägenheten är min eller om muren dykt upp och det är något som inte stämmer för att jag ska få den.

Men närmast så är det att gå husesyn. Även om det är klart att jag SKA ha den så kan det vara bra att kolla hur det ser ut, hur väggarna är och om jag tillåts (med brödernas hjälp) att sätta upp nya tapeter. Kunna mäta fönstren och kolla bara kolla runt och hjärnplanera möbleringen! Ska bli så vidrigt spännande!!! 

 

Håller även på att försöka anlita vänner som flytthjälp och självklart kommer mina vänner att bli de första som får veta vad som händer och sker. Hittills har jag lyckats haffa två  vänner i farten, men om jag lägger huvudet på sned och ler sött så kanske jag även kan hitta någon som ställer upp med en släpvagn, så vi slipper gå med kartonger och möbler.

Tänkte som ”tack -för –hjälpen” bjuda på paj och sallad i den nya lyan när släpvagnen är tömd. Sitta på golvet i vardagsrummet, med papperstallrikar och bara trivas i sällskapet…

Men det är bara i planeringsstadiet ännu, så det kan ju ändras (som allt annat).

 Flytt hjälp önskas med andra ord, så finns lusten att ställa upp och få paj som betalning, skrik till!    

                                     ***************************** 

Liten snabbskiss för vad jag behöver OM lyan blir min!!     

 

Katt kanske inte är det viktigaste, men det är nästan det som jag saknar mest med att bo i en student lya. Att inte få ha djur i lägenheten... Finns det något härligare än en spinnande kisse på huvudkudden??  

Håll tummarna för att jag slipper hamna i tält!!

Tycker att jag vaknar på måndagen, ”poff” så är det fredag och åter undrar jag förvirrat vart veckan tagit vägen och vad jag gjort för att tiden ska gå.

Det underliga är att jag ”typ” inte gör något under veckorna och ändå så flyger timmarna fram. Jag leker med hemsidan, kollar runt på ”FB” och försöker ta mig utanför porten i alla fall en gång per dag. I början av veckan var det i alla fall fint väder, så då hamnade jag på gräsmattan, med en bok i högsta hugg. Men de senaste dagarna har solen varit försvunnen och lyan tillräckligt kall för att jag ska fundera på att plocka fram vinterkläderna igen.

 

Denna vecka har jag dock tagit ledigt en del från datorn och lägenheten, i alla fall mer än jag brukar göra J. Mamma fyllde år den 2 juni, så jag hoppade in i en taxi tillsammans med moster för att hamna ute i grönskan på Väddö och firade den lilla pensionären. Födelsedagspresent har jag aldrig med mig utan tycker att mitt sällskap är en trevlig överraskning i sig (jag var ironisk nu, om någon inte förstod det! Hehehe).

Den tredje gjorde jag Norrtälje osäker genom att köra moster i rullstol då hon fick för sig att handla.
Jag har verkligen inget körkort för det fordonet och troligen så märks det ganska tydligt då jag vägrar visa hänsyn inför andra och inte riktigt känner var rullstolen slutar. Det sista har medfört att min mosters tår  värker en del efter varje rullstolstur då jag har en tendens att rulla in henne i väggar och annat som jag tror att jag kan ta mig förbi, men som moster med ett högt ”AJ!!” förklarar att rullstolen varit för bred… igen.   

Kanske ska köpa ett cykelhorn som min passagerare kan tuta varnade med när vi kommer vinande runt hörnen inne i affärerna, eller varför inte en orange cykelflagga att sätta fast i rullstolen, så folk över hyllorna ser att en rullstol och en galen chaufför är på G och hinner gömma sig innan jag krockar med dem… 

  

Något att fundera på i alla fall, ska ta upp det med moster nästa gång jag luftar henne  :D