Direktlänk till inlägg 11 juli 2009
Förvånade mig själv genom att tacka ja, när Annie frågade om jag ville med ut i kväll...
Det blir hon, jag och ett gäng killar!
Undrar vilka jag känner? Undrar om jag överhuvudtaget känner någon!
Är för stunden lugn och sitter bara och väntar på Annie, men om ett par minuter kan jag vara ganska säker på att jag börjar klättra på väggen av oro och nervösa nerver.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...