Direktlänk till inlägg 31 juli 2009
Hela veckan gick i kaosets tecken och fredagen var inget undantag!
Vid 11 snåret (tror jag klockan var) dök min syster upp för att hjälpa mig med flyttstädningen.
Även om jag inte trodde att det fanns så mycket att städa, rengöra och skrubba så rann timmarna i väg och det blev även ganska stressigt mot slutet. Varför är det alltid mer jobb än man förväntat sig??
Trots att det var mycket kvar så unnade vi oss en lunch på Thairestaurangen och vi fick även sällskap vid bordet av PG.
När vi körde hem honom så passade Jessika på att kolla på Patriks säng som han skulle göra sig av med och som skulle passa min systerson perfekt. I Patriks källare hittade han även ett soffbord som jag fick med mig tillbaka. Lite i lägsta laget var bordet, så det är inte direkt ett bord att sitta och äta vid, utan snarare i perfekt höjd för att ha fötterna på under spännande filmer :)
Tillbaka i lyan började skrubbandet igen och även ett problem hade dykt upp under vår lunchrast. Flyttkillarna som skulle tömma min lägenhet på dess hyrmöbler hade inte lyssnat när jag och syrran sagt att de INTE skulle ta möblerna i lägenheten, utan bara ta de som vi ställt ut i korridoren. Så när vi mätta och belåtna knatade in genom dörren ekade det något otroligt mellan väggarna och det fanns inte en möbel kvar. Vi tittade förvånat på varandra och började fundera på hur vi utan hjälp av stolarna skulle kunna nå upp och skrubba de översta hyllorna i köksskåpen. Jag ringde efter en stege som anlände efter en kort stund, inte för att den var till så storhjälp men Jessika kom i alla fall upp och kunde stå på bänken. Det är i vissa stunder jobbigt att ha föräldrar som är korta och vi döttrar har dessvärre ärvt deras längd :D
Vid halvfyra var tiden då lyan skulle vara klar att för nästa person att flytta in och den sista halvtimmen blev det speedad städning. Men när Krister kom för att syna skador och annat så hade vi i stortsätt bara en dammsugning och svabbningen kvar.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var orolig över domen. Även om jag inte satt upp spikar eller gjort några hål i väggarna, så fanns det liksom inga bevis för min oskuld och det är verkligen dags för en tapetsering av den lägenheten. Och om det ville sig illa så skulle jag få stå för kostnaderna, så nerverna var lite i obalans medan Krister knatade runt och synade väggarna efter hål och i skåpen efter damm och annat. Men jag klarade mig (peppar, peppar ta i trä) och vid 16- tiden stängde jag ytterdörren för sista gången och lämnade över nycklarna till nästa hyresgäst.
Trötta, dammiga och sååååå törstiga hamnade vi på systemet och trängdes med andra alkoholtörstande festfirare. Sedan bar det snabbt som sjutton av till min nya lya, där vi kastade in städgrejerna, mitt nya bord och annat som av misstag blivit kvarglömt i lyan sedan dagen innan.
Raskt fortsatte sedan färden till busstationen där en mycket trött systerson väntade på oss.
Med en telefon som gick varm fortsatte vår resa uppåt landet och slutade i Elmsta där årets Elmstanatta var i fullgång.
Ett litet gäng bestående av syrran, hennes familj och svärföräldrar vandrade runt och kollad in marknadsstånden, trängdes med MASSOR av människor och hittade en och annan sak värd att köpa.
Kvällen var trevlig, men pågrund av dagens stress och gårdagens flytt så protesterade mina fötter en smula av att tvingas knata gata upp och gata ner. Så efter bara ett par timmar tackade jag för mig, hoppade på bussen och åkte hem.
Väl hemma i nya lyan somnade jag utan minsta problem.
Tack igen Jessika för den ovärderliga hjälpen!
Josefin hittade en häst på bondemarknaden, så det blev en efterlängtad ridtur för "Mosters favoritråtta".
Det var så kul att rida tyckte Josefin att det blev en repris på ridturen :)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...