*****************

Måndag= Squaredance.

Trött och seg som en grön godisgroda (vill inte sno Ullis uttryck som har med segaråttor att göra :)  ) hamnade jag i alla fall på cykeln och var plötsligt framme vid lokalen.

Tanken, ”det är en mardröm” gick genom skallen när jag tyckte mig se ett bekant ansikte på trappan med en cigg i högsta hugg.

Utan att låtsas se människan klev jag av, fortsatte prata med Karin, låste cykeln och tände själv en cigg.

Den obehagliga synen fimpade och gick in genom dörren.

Hoppet om att objektet skulle vara på en annan kurs grusades när jag redan i trappan hörde rösten. Kalla kårar drog genom ryggraden och jag hoppades att jag trots min motvilja skulle kunna agera normalt de närmaste timmarna.
Min första impuls var att gå. Lämna lokalen och åka hem… Skylla på huvudvärk eller det illamåendet som just då inteskulle varit en lögn.

Vetskapen om att han var i samma rum som mig själv och även stundtals i samma ”fyrkant” gjorde att pulsen gick upp och det enda jag kunde tänka på var: ”Visa inte vad du känner, behandla honom som du aldrig tidigare träffat honom…”

Övervinna sina fobier och rädslor är något som man pratar om och hör talas om ganska ofta. Att inte låta ens rädslor stoppa en från att försöka.

Jag överlevde i 1 ½ timme i människans närhet! Jag tvingade mig att i vissa turer, ta hans hand, i andra turer komma honom så nära som det krävs för att ge den obligatoriska kramen som hör till dansen. Jag mådde skit, men jag klarade av det.

Jag gillar honom inte! Har aldrig gillat honom, men min uppfostran (delar av den lilla jag fått) gjorde att jag stod ut med honom i min närhet eftersom han var min bästa kompis pojkvän.

Det har gått närmare 15 år sedan jag senast såg honom, sedan jag senast sprang på honom nere på stan, ändå så är det en av dessa personer som jag aldrig kommer att glömma och som jag önskat att jag aldrig någonsin haft oturen att möta.  

Jag vill verkligen börja med Squaredance, men kommer mitt psyke att klara av vetskapen att jag varje måndag riskerar att tvingas vistas i samma lokal som honom? Tvingas dansa med honom och framförallt tvingas vara trevlig mot honom?

Kan i alla fall glädja mig åt att han håller på att bli flintis, börjar få en kulmage och saknar både takt och rytm… (skadeglädjen var stor hos mig, när jag såg honom göra enkla misstag i turer som jag klarade av utan problem)

Har en vecka på mig att fundera, men glädjen över dansen har raskt minskat i styrka! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...