Direktlänk till inlägg 6 december 2009
Jag vet inte!
Jag vet inte riktigt vad jag tycker eller känner.
På ett sätt så känns det skönt, men samtidigt så är det som om jag missat något.
Jag vill men samtidigt så vill jag inte alls och det är det som är problemet.
Om jag själv inte vet vad jag vill hur ska då andra kunna göra så att det funkar för mig och göra så jag får ut det mesta av tiden?
Är förvirrad som attans och tack vare att helgen varit full av sysselsättningar så har jag inte haft tid för grubblerier, även om det troligen är just grubblet som jag behöver för att kunna gå vidare...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...