att skrika ut till världen hur dåligt man verkligen mår. Men jag måste få ur mig känslan och få nedskrivet de alternativ jag har för att försöka överleva.    

På något sätt känns det som om botten är nådd, eller kanske inte riktigt. Jag har ett par centimeter kvar innan jag landar, eftersom jag fortfarande lever.

Den riktiga botten når man nog när beslutet verkligen är taget och det inte finns något eller någon som kan räddar en.

När rakbladet ligger framför en på bordet och tycks skrika efter att bli använt. 

Jag är inte riktigt där ännu. Rakbladet ligger fortfarande på en säker plats och jag funderar fortfarande över de lösningar som finns för att överleva dagen. 

Jag har vänner och släkt som håller mig kvar, men vad händer när mina tankar på dem inte längre finns, när jag slutat bry mig?
Vad händer när "rösten i huvudet" blir högre och överröstar rocken på radion?

Vad händer när ens svartaste tankar får fäste och vetskapen om att det är bättre för en själv och för alla omkring att jag sluta existera? Vad händer då? 

Vad har jag gett världen? Vem är jag?

Jag är ingen eller snarare jag är problemet som alla oroar sig över. 

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag inte har råd att leva. Sanningen är den att jag knappt har råd att överleva.

Hela min värld tynger som stenar på mina axlar och jag vet inte hur jag ska bli av med tyngden För varje dag blir stenarna allt tyngre och jag sjunker.

Funderar ofta på vad som jag kunnat göra annorlunda för att ha sluppit hamna där jag är och sanningen är att jag inte vet. Jag hittar inget svar på den frågan.

Ödet ville att jag skulle vara på denna plats och det som inte dödar härdar, som det så fint heter...  

Men vad hade hänt om sanningen om min mobbing uppdagats tidigare och om jag fått byta skola innan jag förlorat tron på livet?
Vad hade hänt om en utredning påbörjats redan i grundskolan och jag fått diagnosen ADD redan innan jag gett upp skolan totalt?

Vad hade hänt om jag sluppit bli mobbad och således kunnat gå i skolan utan en massa frånvaro? Vad hade hänt om alla visste att det är ADD jag led av och inte lathet eller ointresse som gjorde att jag inte ansträngde mig på de lektioner som jag faktiskt gick på?

Kanske hade jag om inte ödet fanns, varit en lyckligare människa med bra betyg med avslutade kurser och skolor bakom mig. Kanske  hade jag haft ett jobb som gav en bra lön och pengar kvar varje månad till räkningarna.

Istället för att nu sitta i en lägenhet som soc betalar med en 50% sjukskrivning på halsen för att jag gick in i väggen under en utbildning som alla andra klarade utom idioten Helena. Trots att jag inte är klar med den kursen och inte har en enda riktig utbildning i ryggen så vill csn ha sina pengar och det är det som ställer till problemet.

Jag vill självklart betala min skuld och mina studielån och bad csn om en sänkning men det beviljades inte, trots flera samtal med dem och inskickade bevis på min ekonomi!  Csn vill ha 5000 kronor av mig varje månad och eftersom soc inte betalar skulder så är jag långt efter med den räkningen.

För hur ska jag kunna betala en räkning på 5000 kronor i månaden när jag inte ens får den summan att leva på genom att gå på socialbidrag?

Jag måste ut i arbetslivet! Jag måste ut och tjäna pengar!!! Jag har tre månader kvar på min arbetspraktik och en läkare som säger att inte är tillräckligt frisk för arbetslivet och inte klarar av att jobba ens 50%. Men jag har räkningar som säger att jag måste jobba heltid och inte har ekonomi för att vara sjukskriven. Min hjärna säger att jag inte är frisk nog att komma ut i verkligheten att jag måste ha dessa månader på mig för att bli redo, men Kronofogden knackar på dörren och jag kommer inte på annan lösning som håller dem borta än att betala med pengar som jag inte har...

Jag måste ut i arbetslivet men har varnats för att om jag blir friskförklarad för tidigt så är risken mycket stor att jag åter kommer att knäcka mig själv och åter bli sjukskriven. Jag kommer att hamna på psyk med massa samtal och en 100% sjukskrivning. Jag kommer att få börja om från början och vägen tillbaka kommer åter att bli lång och svår. Men vad har jag för alternativ? Jag har inget annat val eftersom jag inte har rika vänner eller släktingar som kan ställa upp och låna mig den summa som jag behöver för att klara av att slippa oron och den farliga stressen som håller mig vaken om nätterna, oförmögen att slappna av. 

Hur f*n ska jag göra???  Det är dagens stora problem!  

Sälja saker på tradera eller blocket är ett sätt att få in pengar på kontot, men allt som hamnar på kontot är inkomster enligt soc och det dras från bidraget nästa månad. Ta ett snabblån med en svinigt hög ränta för att betala alla skulder är ett annat val jag funderar över, men som sagt allt som hamnar på kontot är inkomster enligt soc...

Så tar jag ett SMS lån på 10 000 och betalar allt som jag ligger efter med för att komma ikapp och stillar min hjärnstress ett par veckor, veckor som jag kan tillbringa med det viktigaste just för stunden, att bli stressfri och ta hand om mig själv så jag snabbare kommer ut på banan. Men det alternativet funkar inte eftersom jag inget då får från soc de närmaste månaderna och då är jag inte bara fattigare och med ett stort lån att betala utan även bostadslös, arbetslös och med en hjärna som stressar farligt nära punkten för utbrändhet. 

Så hur jag än gör så kommer det att gå åt helvete och denna jul hade jag kunnat vara utan helt!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...