Direktlänk till inlägg 14 januari 2010
Vaknade i morse av att ryggen inte ville vara med. Vet inte om det är sovställningen i natt eller om jag sträckte mig i går när jag hängde gardinerna på plats samt klättrade runt längst med väggarna i försök att få lamporna att lysa. Hursomhelst så värkte höger rygghalva från axeln ner till svanskotan. Kunde inte vrida på huvudet och inte ens böja nacken. Ont som h-e! Valde i allafall att gå till praktiken och varenda steg fick en ilning av smärta att vibrera längst med ryggraden. Tog lite smärtstillande när jag tillslut var på plats och satte sedan igång med bak.
Närmare 100 frallor blev det innan köket var städat och dagen slut.
Vid lunchtid hade jag sån smärta att jag vid vissa rörelser tvingades bita ihop för att inte skrika. Hem tog det närmare 1 1/2 timme att gå och då är jag på en praktikplats som ligger ca 2,5 kilometer från min ytterdörr.
Kvällen har varit lugn och kroppen har varit full av värktabletter. Förhoppningsvis så kan jag somna i kväll, sova lugnt och vakna smärtfri i morgon.
Om jag fortfarande har ont så blir det ytterligare en mycket stilla dag utan alltför många smärtsamma rörelser istället för besök hos pappa. Jag tror inte att min rygg skulle jubla över en timmes bussresa...
Men vi får se i morgon. Nu ska jag på något sätt försöka (utan skrik) komma ner i höjd med kattlådan, så i allafall Zasso får fint.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...