Direktlänk till inlägg 8 februari 2010
Jag är trött!
Hur mycket jag än sover så är jag fortfarande lika trött när jag vaknar som när jag somnade.
Numera har jag inga problem med att somna. I bland har jag inte ens något minne av att jag tagit mig till sängen, men det måsta jag på något sätt gjort eftersom det är där jag vaknar... Många timmar efter planerad väckning.
Natten till söndagen sov jag 12 timmar i sträck och jag som i vanliga fall bara behöver 8 timmar, inser att det är något som inte står rätt till.
hela tiden en trötthet som ligger över mig. orkar inte längre tänka framåt, har nog med att försöka hålla mig vaken i nutid.
Känner mig som 109 år gammal. Ständigt slut i kroppen, seg i hjärnan och gäspig redan vid middagstid.
Dagens höjdpunkt är när jag "får" stänga av teven på kvällarna.
Jag hoppas att denna trötthet går över, för som det känns nu är jag inget kul sällskap för någon.
Jag har vänner som jag önskar jag hade ork att träffa, men inte ens för de närmaste finns orken för stunden. Sorgligt men sant, så försummar jag mina vänner!
Vill skicka sms och höra hur det mås. Men vetskapen att svar kommer och jag då måste svara på det gör att jag drar ut på messandet... Jag skjuter upp det till en dag då jag inte är fullt så slut.
Att ta en lunch med gänget är höjdpunkterna o månaden, men plötsligt så känns det bara jobbigt. Att sitta ett par timmar, skratta, prata och vara trevlig tar så mycket av den energi som jag för stunden måsta använda till annat.
Jag älskar mina vänner och jag behöver dem/er i mitt liv, men när varje minut av sällskap förbrukar energi som egentligen inte existerar, då är livet inte längre kul.
Jag önskar att den dag kommer då orken finns att njuta. Då inte tröttheten styr mina dagar och jag kan vara så trevlig och sällskaplig som jag (kanske) egentligen är. Men fram till dess så gäspar jag mig fram och hoppas att mina vänner finns kvar när jag vaknar.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...