Direktlänk till inlägg 15 mars 2010
Lite mellan tummen och pekfingret så kan man säga att jag nu varit en månad på Ntc. Har fått ett nytt träningsprogram att följa och kan erkänna att jag varit på plats oftare än jag trodde jag skulle vara men ändå så är det mer sällan än vad jag önskat. Hade jag ork skulle jag vilja börja dagen nere på gymmet med en riktig genomkörare och därefter äta frukost.
Men eftersom jag har problem att vakna i tid för att vara på plats på arbetsträningen, så blir dessa träningsmornar ytterligare ett mål långt fram i framtiden.
Cirkus en månad med träning och även om delmålen är långt borta och vågen fortfarande skriker av smärta bara jag stirrar på den, så går det framåt. :)
Jag är piggare på dagarna, min psoriasis har blivit bättre, jag sover bättre på nätterna och min sommarjacka har blivit större…
Även om jag inte använt jackan på ett år och kanske glömt hur den satt senast, så känns det positivt att den KANSKE har blivit större.
Om någon dag ska jag plocka fram måttbandet igen och kolla efter de millimeter stora förändringarna som jag kanske gjort.
Den som lever på hoppet!!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...