Direktlänk till inlägg 23 april 2010
Pratade med min kära "Sis" i går, som berättade att hon hade roliga nyheter.
Alltid när jag hör dessa ord"roliga nyheter" så brukar det vara en baby på väg eller en ring på fingret... men i går så var det andra nyheter.
Sis berättade att min blogg "Tallugglan" blivit uttagen en i tävling och ska bland tjugo bidrag tävla om bästa blogg...
Ska min blogg tävla!!??
Förvånad, chockad och glad blev jag självklart över beskedet. Sedan förbyttes detta mot andra funderingar och känslor.
Den lilla tvivlaren hoppade upp på axeln och började mumla i mitt öra.
Min blogg tävla!?
Jag som inte har något att skriva om...
Jag som inte är någon särskild...
Jag som har dyslexi och stundtals skriver så obegripligt att inte ens jag själv har en susning om vad jag skrivit, är plötsligt med i en tävling (Hick!!)
Jag menar... självklart är det kul att få lite uppmärksamhet från andra håll än bara vännernas sida och skitkul att vännerna tycker den är så bra att den är värd att uppmärksamma, men samtidigt så får mitt hjärta ett skäl till att börja fladdra av nervositet.
Självförtroendet åker berg och dalbana och mina nerver har gömt sig under huvudkudden i panik. men det löser sig nog med tiden :)
Jag vet inte riktigt vad det är för tävling som jag trillat in i men den slutar tydligen i juni och vinnaren sitter på väggen i ett par år framåt...
Den klass och läsare som vet vad det handlar om kanske har lust att berätta lite vad det handlar om.
Som sagt så är det härligt att hamna i en tävling, men mina tävlingsnerver är inte riktigt som de borde vara, har jag en känsla av.
Tjingeling!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...