Direktlänk till inlägg 7 maj 2010
Det känns som om det är i sista minuten, men nu har jag i allafall bestämt mig för att åka med på återträffen i morgon.
Det är en blandning av spänning, nervositet och ovilja som rusar genom kroppen. Det finns vissa människor som jag saknat på skolan och som det ska bli kul att träffa men det finns även vissa som jag är glad över att jag sluppit springa på ute på stan. En ovilja finns att träffa dessa i morgon och jag vet fortfarande inte hur jag kommer att reagera på deras närhet. Men det visar sig väll antar jag.
Ska försöka klistra på det trevliga leendet och fylla kroppen med kuliga piller så jag inte får en attack och skäller ut pestpersonen inför hela skolan. :)
jag vet inte vad det är som gör att jag är fylld av motvilja just mot denna personen.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...