Direktlänk till inlägg 14 augusti 2010
Måste på något sätt försöka ta mig ur denna halvdöda stämning som jag för månaden går runt i.
Dagarna rusar förbi och själv sitter jag bara i soffan dygnets alla timmar med en spinnande katt i knät...
Min Zasso är en av de keligaste katter jag mött men sedan jag kom hem i måndags har han varit som en klisterlapp på mig. Han kan ligga och snarka ute på balkongen, men så fort jag lämnar vardagsrummet så kommer han efter och undrar vart jag tar vägen. Han jamar och letar och slutar inte "pipa" förrän jag ropar på honom och han hittar mig. När han ser var jag är ska han genast upp i famnen och om jag inte lyfter upp honom så KLÄTTRAR han upp längst med mina ben. När han tillslut är på plats så ligger han som en liten bebis på min axel och spinner. Spelar ingen roll var jag är eller vad jag gör, han ska vara med mig hela tiden.
De senaste dagarna har han kommit ilande över golvet och krupit ihop i mitt knä, så fort jag satt mig i soffan.
En spinnande katt är som sagt det mest avkopplande som finns, så givetvis så slutar det alltid med att vi båda sover...
Hur mysigt det än är med en kelsjuk Zasso, så har jag tyvärr hamnat i det stadiet att jag har helt slut på ork och motivation.
För mycket sömn kan med andra ord göra en trött...
25 grader på balkongen, Zasso sover i solen på balkongen och jag sitter vid skärmen och gäspar.
Inget har hittills blivit gjort i dag och det känns som det börjar bli dags att göra lite nytta.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...