Direktlänk till inlägg 12 oktober 2010
Jag ser inte fram mot morgondagens möte med min läkare och jag har försökt förtränga att jag ska träffa henne. Men problemet är att jag verkligen måste träffa henne eftersom hon har hand om min sjukskrivning och även den som bestämmer hur många procent som jag kan jobba när jag väl kommer ut i projektet. Men jag börjar redan ladda inför träffen och är redan nu riktigt irriterad på henne... Undrar hur irriterad jag kommer att vara i morgon när jag verkligen ser tanten :)
Anledningen till min irritation är att trots att hon är specialiserad på ADD/ADHD och mötet förra gången var att diskutera mina mediciner, så var min vikt det enda som hon ältade om...
Jag menar, JAG VET att jag väger FÖR mycket (jag behöver ingen läkare som berättar det för mig, det räcker med att passera en j*a spegel!!). Men om jag tre gånger påpekar att jag går på gym för att gå ner, så behöver jag inte höra att det finns mer drastiska åtgärder för mig. Jag vet att det finns operationer, men om jag nu kan gå ner i vikt utan operation, så vill jag i allafall testa det innan jag får en kniv i kroppen. Jag var inte där för att diskutera min vikt!!!
Det är som om läkarna känner att de måste berätta att jag lever farligt, och knatar runt med övervikt. Det är så idiotiskt, med tanke på att jag är fet och inte korkad!!! Jag går inte runt med skygglappar framför ögonen och tron att jag är modell, är det något som jag genom åren lärt och hört så är det tjatet om min jäkla vikt! Jag behöver verkligen inte höra det från någon läkare, speciellt inte när jag är där för att snacka om ADD...
I morgon ska jag ta med ryggan! Jag tror att jag behöver avreagera mig på gymmet efter mötet med häxdoktorn!!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...